"Två vänner" / "Väninnor"
Utförd 1918. Olja på duk 100 x 65 cm.
Utställningar
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Bruno Liljefors/Anders Zorn", 10-25 april 1920, kat nr 95 (under titeln "Väninnor").
Litteratur
Gerda Boëthius, "ZORN. Tecknaren. Målaren. Etsaren. Skulptören", 1949, omnämnd sid 529 samt upptagen i verkförteckningen sid 555.
Övrig information
Betraktaren möter här den mogne Zorns tolkning av temat "naket i det fria". Hans Henrik Brummer, vilken kallar konstnärens sista måleriska fas för "ultima maniera", har påtalat hur perioden präglas av förenkling och en mer återhållen kolorit. De breda penseldragen och den reducerade skärpan i konturerna visar att konstnären själv har bytt blick på sitt måleri och sina motiv. Koncentrationen på motivets essens är i fokus för konstnären och precis som i andra verk i samma motivsfär har Zorn skapat en syntes mellan natur- och modellmåleriet.
Tor Hedberg har, utifrån den aktuella motivkretsen, beskrivit hur Zorns måleri utvecklades i början av 1900-talet:
"Den genre, som man skulle kunna kalla: ’naket i skog’ fullföljdes även dessa år, på större dukar. Han använder sig här, med en riktig känsla för motivets fodringar, företrädesvis av unga slanka figurer och söker betona samhörigheten med naturen" ("Anders Zorn. 1894-1920", 1924).
Mer om Anders Zorn
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer
