Vilhelm Lundström tillhör den danska modernismens förgrundsgestalter. Redan i unga år var hans konstnärliga begåvning tydlig, och livet ut utforskade han konstens möjligheter genom olika måleriska förhållningssätt, sammanflätat med den europeiska modernismens utveckling. Lundström fick sitt publika genombrott 1918 då han i Danmark introducerade renodlade kubistiska collage. Dessa väckte sådan anstöt att en biologiprofessor kände sig manad att på avstånd felaktigt diagnosticera upphovsmannen som mentalt sjuk och lanserade den så kallade dysmorfism-teorin. Redan 1919 hade han uttömt kubismens formspråk och övergick under en kort period till ett slingrigt flödande expressionistiskt måleri. Lundström var 1923-32 bosatt i Sydfrankrike, där han arbetade i puristisk stil med modellakter och stilleben i begränsad färgskala. De sista tio åren av hans liv började dukarna åter glöda av färg, noggrant uppbyggda av färglager i exakt nyans. Hans högt utvecklade sinne för balans och harmoni når här sin fulländning. I slutet av sitt liv verkade han som uppskattad professor vid Konstakademien i Köpenhamn där han vägledde den kommande generationen danska konstnärer. Hans begåvning och betydelse har aldrig ifrågasatts av konstvärlden. Från 1920-talet och framåt har Lundström varit representerad vid nästan alla utställningar i Danmark och internationellt där hans generation av danska konstnärer visats.

I auktionens målning spelar Lundström på spänningsförhållandet mellan kalla och varma färgytor och lyckas med säker hand skapa en harmonisk komposition, där färgnyanserna tonsäkert klingar mot varandra. För att återge konstnärens egna ord:
"En bild skall inte förorenas med ovidkommande saker. Den skall tala till ögat som musik till örat."