Föreliggande porträtt är en kopia efter det sista självporträtt som Carl Wilhelmson utförde, året innan han gick bort, 1927. Om originalet (vilket ingår i de prestigefulla samlingarna i Uffizierna i Florens) skriver Göran Söderlund följande i ”Carl Wilhelmson”, 2009:

”Med sin milda, ljusa färgskala har detta självporträtt en hel del gemensamt med konstnärsporträtten han utförde 1924. Endast den blå dagsljuslampan livar upp det i övrigt återhållsamma färgackordet. Den blå färgen tycks för övrigt ha haft en alldeles speciell innebörd för Wilhelmson, kanske är det trohetens blåa färg förutom havets och himlens som han burit med sig ända sedan barndomen. En snabb inventering av hans produktion avslöjar att den blå färgen återkommer ständigt och då ofta i målningar av speciell vikt, som till exempel i det kärleksfulla porträttet av modern i sin blå klänning från 1897. Och i 'Fiskarkvinnor på hemväg från kyrkan' är det en blårutig huvudduk i mitten som får binda ihop färgackordet i målningen. I flera av hans kvinnoskildringar är den blå färgen helt dominerande, man behöver endast tänka på 'Flicka i blått' samt 'Ung flicka i blått' ”.

Exakt varför Mollie Faustman utförde denna kopia synes inte helt klarlagt. Dock fanns ett starkt band de två konstnärerna emellan. Mollie Faustman studerade konst för Carl Wilhelmson vid Valands konstskola i Göteborg 1905-1908. Därefter följde studier i utlandet, bl. a. för Henri Matisse i Paris 1910. Efter hemkomsten till Sverige kom Faustman att återuppta kontakten med Wilhelmson. Björn Fredlund berör detta i ”Carl Wilhelmson”, 2009:

”Efter återkomsten till Sverige hade Maj Bring på hösten 1910 skaffat sig en ateljé i Stockholm. Även Wilhelmson var nu bosatt i huvudstaden och han erbjöd sig att på lördagarna komma och korrigera sina tidigare elever Maj Bring, Mollie Faustman och Ellen Trotzig när de målade efter modell. Han längtade redan efter att få undervisa igen. Under en kort tid existerade således en liten målarskola på Söder med Wilhelmson som oavlönad lärare. I Stockholm fanns ett tomrum efter Konstnärsförbundets tredje skola som hade upphört 1908 för att aldrig mer återuppstå. […] Omkring den 1 oktober 1911 öppnade Wilhelmson sin målarskola på Odengatan 37. Ateljén var placerad högst upp i ett hyreshus på fem våningar från sekelskiftet. Huset finns fortfarande kvar liksom ateljéns stora fönsterparti som öppnar sig mot nord-nordväst vilket innebär att den hade jämnt ljus under hela dagen. Skolan drevs affärsmässigt och ekonomin byggde på månadsavgiften som var 50 kronor. […] Mollie Faustman började åter hos Wilhelmson och blev skolans 'massière' – så löd den franska benämningen på den elev som fungerade som ett slags assistent åt läraren och som upprätthöll ordningen på skolan. Hon fick betalt för sitt arbete vilket framgår av ett brev som Carl Wilhelmson skickade till Berta när han hade tagit ledigt vårterminen 1913 och befann sig i Ronda i Sydspanien tillsammans med Yngve Berg. I det nämner han att han vill att 'Molly' skall få 100 kronor extra för sitt arbete eftersom skolan gett större intäkter än förväntat”.

Föreliggande kopia har sedan dess tillblivelse funnits i Carl Wilhelmsons familj.