Modellen som begrundar sin egen spegelbild i det stilla klara vattnet är med största sannolikhet, en av Carl Larssons favoritmodeller, Leontina Lundström (som i Sundborn envist kallades för Leontine, med hörbart e på slutet). I sina memoarer "Jag" skriver Carl Larsson följande om Leontina (vilken han i texten anonymiserat under namnet "Nina"):

"Så nummer tre, Nina, det vill säga för mig var hon nummer ett, för efter henne har jag målat de flesta och bästa aktbilderna. Även hon var ett sådant där barn som blivit utkastat i livet; en supig far och en sjuk mor, samt små syskon för vilka denna lilla tös skulle förtjäna mat och husrum!"

Larsson berättar vidare i sina memoarer:

"På samma sätt som med Elmire [en annan av konstnärens modeller], talade jag förstånd även med Nina och uppmanade henne att försöka lära sig något för framtiden. Vi försökte med det lilla bokhålleriet, funderade mycket på Amerika men träffade till slut rätt. En dag fick jag besök i min Stockholmsateljé - jag höll då på med taket i Dramatiska teatern [Leontina förevigades sedermera som "Dramat" i plafonden "Dramats skapelse" (olja på duk, 10 x 3 meter, 1906-1907, Kungliga Dramatiska Teaterns foajé, Stockholm) ] - av min dotter Suzanne som i sin sjuksköterskedräkt var en stark kontrast mot den nakna Nina som satt uppspetsad på den höga målarstegen. Jag fick en idé. När Suzanne hade gått sa jag: 'Nina, skulle det inte vara något att bli sjuksköterska?'. Nina höll nästan på att dimpa i golvet, snyftade till och svarade att se det, det vore just vad hon ville bli. 'Spring runt i stan till alla dess läkare tills ni blir antagen!' sa jag. När vi hade ätit frukost, jag på någon källare, hon på någon automat hann den präktiga flickan alltid söka upp någon läkare men det blev nej och nej och nej. Men så en vacker dag kom hon glädjestrålande, det var en halsläkare som just behövde en hjälpreda och ville försöka med henne. Där stannade hon. Doktorn var en god och förstående man som hjälpte henne att genomgå någon sjukvårdskurs. Och så en dag kom en ingenjör för att bli tittad i halsen. Nina hjälpte till, ingenjören kom att titta nära in i Ninas vackra snälla ögon - och nu är de gifta. Ofta möter jag Nina med en rad ungar som strålande trycker mina händer och ber mig att komma hem och se hur bra de har det. 'Ja, egentligen kan jag tacka herr Larsson för både min rara man och mina söta barn.' ".

"Leontine, naken vid stranden" utfördes i nära anslutning till tre andra kompositioner med Leontina som modell detta år: "Leontine, naken rygg, sittande"/"I ateljén" (akvarell, 64 x 33 cm, 1901, privat ägo, Schweiz), "Leontine stående, naken rygg"/"Naken flicka framför kamin"/"Framför kaminen" (akvarell 67 x 35 cm, 1901, privat ägo) samt "Leontine ibland vallmo" (akvarell, mått okända, 1901, privat ägo).