På våren 1875 uttalade Carl Fredrik Hills mor hoppet om att snarast få se honom hemma. Hon tyckte att sonen säkert samtidigt skulle kunna göra vackra studier i det skånska landskapet. I juli detta år blev så den påtänkta resan av. Vistelsen i Lund fördystrades dock av ett nytt dödsfall i familjen: i januari hade Hills älsklingssyster gått bort och nu gick fadern, gamle professor Hill, ur tiden.

Under sommaren hade konstnären sett sig om lite varstans i södra Sverige och det var under ett uppehåll i Småland som han kallades hem till faderns sjukbädd, dit han anlände först dagen före dennes bortgång. Om vad han under denna sommar uträttat vet man ingenting med säkerhet. Studierna tog han med sig till Paris och endast ytterligt få av dem torde ha undgått förskingring eller förstörelse. Själv ansåg han sig inte ha användning för dem, något som oroade familjen därhemma.

"Jag är ledsen ", skriver modern, "öfver att du säger dig ej kunna använda dina sommarstudier, då jag är övertygad om, att du ej kan få så präcktiga motiv i Frankrike som här hemma - sådana förtjusande idyller som finns i Sverige, som så väl passar för målning torde vara svårt att finna annorstädes. "

Det var på försommaren 1875 som Carl Fredrik Hill hade aviserat sin hemresa, men han har först en viktig sak att klara av, han vill se den stora minnesutställningen över Corot, som avlidit denna vår. Han gick dit ett par gånger. Det blev inte hans sista tribut till mästaren. Han skulle hålla fast vid sin beundran, inte för klassikern Corot utan för pionjären:
"Corot har upptäckt en ny värld, ty han har upptäckt ett nytt sätt att se den gamla. "

I Lund stannade Carl Fredrik bara en kort tid, han fortsatte snart till Stenfors. Här gav han sig in i grönskan och målade en serie skogsinteriörer med björkar och vattenspeglar. Det är troligtvis nu han återvänder till ett älskat strövområde för en ny variation på ett gammalt tema. Träden markeras med långa penseldrag, på Corots manér och visar mot Hills nyvunna franska erfarenheter.