Anders Bruno Liljefors
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
skulptur, Gustavsbergs studio, sannolikt 1950-tal.
Sandgjutet stengods, delvis glaserad i gult och vitt, osignerad, höjd 22,2 cm.
Ett ben lagat.
Proveniens
Glaskonstnären och formgivaren Edward Hald (1883-1980), därefter i arv.
Litteratur
Gösta Arvidsson, "Keramikens revolutionär, Anders Bruno Liljefors", Carlssons 2011, jfr liknande sandgjutna skulpturer avbildade.
Formgivare
Keramikern och målaren Anders Bruno Liljefors utbildade sig bl a vid Konstakademien 1945-47. Han arbetade vid Gustavsbergs studio under perioderna 1947-53 och 1955-57 samt vid egna ateljéer i Roslagen och i Blekinge. Liljefors började i fabriken som hantlangare men hans begåvning uppmärksammades snabbt av Wilhelm Kåge som bara efter några veckor gav honom en egen ateljé i Studion där han främst kom att arbeta med stengods. Snart fick Liljefors en egen drejare, Dan Malmborg, och de utvecklade tillsammans det grå-gröna rustika stengodset som kom att bli hans genombrott. Den första egna utställningen kom på NK i Stockholm 1952, vilken blev en succé och det mesta såldes. År 1955 gjorde han de första proverna i sandgjutning, vilka väckte stor medial uppmärksamhet då de presenterades i fabrikens butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Skribenterna var både förvånade, förbryllade, förtjusta och skeptiska, begrepp som ”Keramisk nybrutalism” myntades, några såg nya möjligheter inom arkitekturen, andra tyckte inte att kollektionen var lika imponerande. Dessa primitiva och djärva former var hur som helst banbrytande och den svenska stengodstraditionen fick härmed energi att utvecklas i nya riktningar. År 1961 fick Liljefors det första Kåge-stipendiet för ”starkt personlig och friskt nyskapande stil”. Han kom under 1960-talet att utföra ett 15-tal offentliga utsmyckningar, från mindre dekorationer till hela väggar.
Läs mer