Silverterrinen av Daniel Lundgren

Silversmeden Daniel Lundgren, som var verksam i Reval 1771-1783, tillverkade ursprungligen ett par terriner. De två läsliga ägarinitialerna undertill på denna, B H, överensstämmer med initialerna på paret till auktionens terrin, tillhörig Gustaf V:s lösörestiftelse 434, de Kungliga samlingarna, B H S v H, för Barbara Helena Staël von Holstein (1768-1826) som var gift med estländske baronen Eugen von Rosen (1757-1834).

Under mitten av 1700-talet blev serveringskärlens typer flera och fick en mer preciserad användning än tidigare och den riktiga praktpjäsen för det dukade bordet var silverterrinen. Det iögonfallande föremålet med sitt generösa format visade hemmets rikedom och har grundformen av en stor och bukig skål med lock vanligtvis stående på fyra fötter.
I boken Frihetstidens konst beskriver Jan von Gerber tanken med uppdukningen av silverpjäserna vid denna tid och dess betydelse på bordet: ”Den representativa måltiden innebar att rätterna upplagda på fat placerades på bordet enligt en viss plan. En sådan uppdukning kallades anrättning och måltiden bestod av flera anrättningar, vilket betydde att alla fat ersattes av en ny omgång, anrättning. Dukningens fasta punkter var bl.a. ljusstakar och framför allt en central praktpjäs, en terrin…”
Föregångaren till terrinen var den så kallade kallskålskålen från barocken men utvecklades under seklet och nådde en höjdpunkt med rokokons eleganta formspråk. Materialets kvalitet har här väl nyttjats där de mjukt formade släta ytornas glans står i kontrast till de rikt dekorerade asymmetriska handtagen, fotanfangerna och lockknoppens smäckra dekor.