Denna skulptur är en skiss till en skulptur för Göteborgs stadsbibliotek från 1971. Inspiration togs från en barnteckning och fågelskrämmor Renqvist sett på resa i Polen 1966. Fågelskrämman skildras mer som en vän med fåglarna som det egentligen är tänkt att han ska skrämma bort. I konsttidskriften Paletten 2-1972 beskriver Renqvist sitt förhållande till fågelskrämmor: "... Jag undfick idén en dag när jag satt och såg en barnteckning av en fågelskrämma, när figuren hade accepterats av dem han skulle hålla borta... I skrämmans hatt byggde fåglarna bo, figuren hade tröttnat, men samtidigt gav han intryck av att genom sitt misslyckande ha fått en ny och positiv funktion. Och faktiskt förefaller denna teckning att vara naturligt sann. Verklighetens fåglar genomskådar skrämmans bedrag på en dag eller två. Därefter finner de sig tillrätta. Av den anledningen bland andra, föresvävar det mig att skrämmorna aldrig har fyllt den funktion som ligger i namnet. De är gjorda av människor och för människor så som man ännu i dag på polskt bondland tävlar om den bästa figuren. Där blir skrämmorna ironier över förfallen auktoritet, överheten står som lazzaron i odlingen Men där finns också en närhet till urbilden av människan, den ömkansvärda, en närhet till lidandesymbolen, kristusbilden...". (Mailis Stensman, "Torsten Renqvist", 2002, jämför bild s. 204)