Jenny Saville, har sedan tidigt 1990-tal givit nytt liv åt det samtida figurativa måleriet. Som en del av Young British Artists (YBA), en löst sammanhållen grupp brittiska målare och skulptörer som blev framträdande i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, har hon utmanat genrens gränser och utforskat frågor om samhällets syn på kroppen och dess potential.

I sitt måleri fokuserar hon på den mänskliga kroppen, inspiration till sina närstudier av hud och kött får hon från vitt skilda håll, alltifrån äldre måleri av mästare som Titian och Tintoretto till rekonstruerande plastikkirurgi. Savilles verk löser upp gränsen mellan klassiskt måleri och modern abstraktion. Verken har en fysisk utstrålning, hon lägger på färg i tjocka lager, skrapar, lägger till och tar bort. Hennes uttryck som har vissa gemensamma beröringspunkter med bland annat Francis Bacons deformerade kroppar och Chaïm Soutines studier av kött från 1920-talet. Savilles kroppar besitter dock alltid en stolthet och vägrar att låta sig gömmas, de får ta plats och bryter med konsthistoriens objektifierande avbildningar.

Samarbetet mellan målaren Saville och modefotografen/filmaren Glen Luchford ifrågasätter och utmanar föreställningar om kvinnlig skönhet. Symbiosen mellan konst- och modevärlden har under de senaste åren frambringat många hybridformer, men ingen kanske så slående som denna serie bilder. Här har konstnärerna skapat en ny form av självporträtt, där Saville själv fungerar som modell.