Lena Cronqvist
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Den röda vallmon"
Signerad Lena Cronqvist och daterad 84. Olja och tempera på duk 185 x 160 cm.
Proveniens
Galerie Bellle, Västerås,
Svensk privatsamlig.
Utställningar
Galeri Belle, Carl-Johan Bolander, Västerås, utställning 297, 1987.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 2 september - 16 oktober 1994, kat. nr 33.
Litteratur
Prins Eugens Waldemarsudde, "Lena Cronqvist", utställningskatalog, 2020, jfr "Den röda vallmon" från 1984, kat. nr 62.
Foto: Monica Englund, ur boken "Lena Cronqvist" av Sune Nordgren - Monica Englund, Kalejdoskop, Åhus, 1990.
Övrig information
Alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre i Stockholm har Lena Cronqvist fascinerat och berört med sina starka skildringar av vad det innebär att vara människa. Hennes målningar lämnar ingen oberörd. Det är ur den egna erfarenheten och det privata som Lena Cronqvist har sin outsinliga källa till inspiration. Hon har som konstnär målat sig igenom livets bergochdalbana och har genom de egna upplevelserna kommit åt något djupt mänskligt. Vi möter våra egna drömmar och farhågor i hennes verk, vi möter minnen, förhoppningar och rädslor. Samtidigt tar Cronqvist plats som ett led i en lång konstnärlig tradition, hon använder sina egna intryck och erfarenheter i dialog med sina konstnärliga föregångare.
I ”Den röda vallmon” skildras parförhållandet och det komplicerade maktspel som kan pågå i mötet mellan man och kvinna. En man ligger utsträckt på en säng, med ett öga öppet och framför sängen står en naken kvinna, tills synes helt oberörd. Hennes pose är stolt och stel och ansiktet outgrundligt. Hela scenen badar i ett kallt och vinterblekt mjölkvitt ljus som suddar ut konturerna. Som enda kontrast lyser kronbladen blodröda på den jättevallmo som kvinnan håller i sin hand. Symboliken är tydlig. Vallmon har, historiskt och i vår samtid, förknippats med hågkomst av förlust, minnen, tröst och hopp. Betraktaren blir en åskådare till det tysta kammarspel som pågår och som konstnären också utforskar om och om igen under året 1984.
I en annan version av motivet, med samma titel, utställd på Konstakademien och avbildad i litteraturen, har maktbalansen mellan paret skiftat. Mannen sover oberörd med händerna över huvudet. Framför honom står kvinnan och håller den sköra blomman försiktigt I sin hand. Hennes ansikte är öppet och blicken vädjande och eftertänksam. I en tredje komposition, ”Olympus” för tankarna till Édouard Manets skandalomsusade Olympia från 1864. Spelplanen har återigen förändrats och dramatiken förstärks av att konstnären har målat in scenen på ett schackrutigt golv.
Sune Nordgren skriver: “Lena Cronqvist ser sig gärna som ett led i en lång konstnärlig tradition. Hon plockar fritt ur sitt stora lager av bildintryck och upprättar dialoger med sina föregångare. Epoker och stilar, riktningar och -ismer existerar inte för en nyskapande konstnär. Det är konsthistorikernas redskap för att kunna handskas med det kaos som är många konstnärers främsta inspiration, en outsinlig källa med ständiga tillflöden.”
Konstnär
Lena Cronqvist var en av de största svenska konstnärerna i sin generation. Hennes konstnärliga gärning omfattade måleri, skulptur, grafik och illustration. Intresset för bildkonst visade sig tidigt och ledde henne först till studier vid konstskolan i Bristol, England, och därefter till Konstakademien i Stockholm, där hon vidareutvecklade sitt måleri. Under studietiden hämtade hon inspiration från konstnärer som Francis Bacon och Edvard Munch.
Redan under 1960-talet började Cronqvist utforska teman som moderskap, kvinnors frihet och jämställdhet mellan könen. Hon tog även upp frågor om psykisk ohälsa, något som präglade delar av hennes konstnärskap. År 1965 debuterade hon med en separatutställning på Galerie Pierre i Stockholm. Genombrottet kom på 1970-talet med målningar av feministiska förortsmadonnor, där hon bröt upp och omtolkade den klassiska bilden av moderskapet. Ett av hennes mest kända verk från denna period är Trolovningen (1974), en målning föreställande Cronqvist själv tillsammans med maken, författaren Göran Tunström. Verket är en parafras på Jan van Eycks berömda 1400-talsmålning med samma titel och såldes 2016 på Bukowskis för rekordpriset 9,2 miljoner kronor.
Mellan 1990 och 1994 återkom Cronqvist ofta till motivet unga flickor, skildrade i en naivistisk stil men med en mörk underton. Efter Tunströms bortgång år 2000 målade hon flera självporträtt, där kroppen fungerade både som motiv och subjekt. Hennes konst rörde sig kring teman som barndom, kärlek, död och moderskap, ofta grundade i personliga erfarenheter men med en universell dimension. Som kontrast till de psykologiskt laddade motiven målade hon också färgstarka landskap från Bohuslän. I Kosters skärgård mötte Lena Cronqvist konstnären Inge Schiöler och fann i honom en likasinnad i kärleken till det karga landskapet. Landskapsmotiven skulle följa henne genom hela hennes karriär.
Ända fram till slutet förblev Lena Cronqvist en nyskapande konstnär. Trots sviktande syn medverkade hon våren 2024 i den stora retrospektiva utställningen Lena Cronqvist – Sex decennier på Konstakademien i Stockholm.
Cronqvists verk finns representerade på flera av Sveriges främsta museer, däribland Nationalmuseum, Moderna museet, Malmö konstmuseum och Göteborgs konstmuseum, samt i internationella samlingar.