Auktionens taburetter är spännande i flera avseenden. Till skillnad från taburetter tillverkade i Stockholm och mellansverige visar ytan spår av bildhuggarjärn. Detta indikerar att de inte är tillverkade av en stolmakare som sådan, utan av en bildhuggare. Till detta hör även det faktum att modellen är alltifrån enkel, utan en möbel av utpräglad högreståndstyp.

Praktfulla och påkostade möbler beställdes vanligen av förmögna bönder i samband med bröllop, såsom ståndskåp, rikt dekorerade fästmöskrin och bröllopsstolar. En möjlig slutsats börjar framträda när man tilläger det faktum att den rikt träskurna dekoren inkorporerar små hjärtan, samt att den ena taburetter har något mer kraftfullt utförda ben och fotavslutningar—möjligen ett par 'Bröllopstaburetter" för brud och brudgum.

Knappa två mil öster om Härjedalens länsgräns ligger Klövsjö, där bildhuggaren Jonas Granberg (1695-1776) hade sin hemsocken. Granberg lillverkade dessutom möbler: 1739 levererar han ett par "bildhuggarstolar" till Ovikens gamla kyrka. Senbarockmöbler från verkstaden i Klövsjö är inte kända, men då Granberg var verksam i ytterligare 36 år efter arbetet i Oviken är det osannolikt att det inte förekom. Granberg tog sig dessutom an den begåvade "lärodrängen" Johan Edler som introducerade rokokons formspråk till Jämtland genom sin egen produktiva verkstad.