Gustaf Fjæstad var det frusna landskapets skildrare och den svenska vinterns uttolkare framför andra. Som en av de ledande svenska målarna vid förra sekelskiftet var han i sin samtid hyllad för sina virtuosa vinterscener föreställande de snöbundna skogarna och de pittoreska, frusna sjöarna i Värmland.

Fjæstads dragning till landskapsmåleriet hängde samman med ett stort intresse för natur och friluftsliv. Vinter och kyla avskräckte honom inte på något sätt från att vistas utomhus. I sin ungdom var han en firad skridskoåkare och hans fascination för snö, iskristaller och rimfrost kom att bestå genom hela hans liv och konstnärsgärning.

Fjæstad fick sitt genombrott med en rad snömotiv på Konstnärsförbundets utställning 1898 och förknippas sedan dess med skildringar av det svenska snölandskapet. Motiven hämtade han huvudsakligen i Värmland där han blev en centralgestalt för en grupp konstnärer, bland andra Björn Ahlgrensson, Fritz Lindström och Bror Lindh, som samlades runt hans ateljé och person vid sjön Racken utanför Arvika och som konsthistorien har givit namnet Rackstadgruppen. Utöver måleriet hyste Fjæstad ett stort intresse för konsthantverk. Han formgav keramik, ritade möbler och arbetade periodvis även som fiolbyggare. 1898 gifte han sig med konstnären Maja Hallén. Paret kom att inleda ett nära samarbete där Maja vid sidan om sitt eget konstnärskap även vävde upp bonader och andra textilier efter makens förlagor. Berömda exempel av dessa återfinns idag i Thielska galleriet i Stockholm och på Rackstadmuseet i Karlstad.

Gustaf Fjæstads hymner till rimfrosten framträdde kring sekelskiftet. En begynnelsepunkt var Rimfrost på is (1900), som köptes av Ernest Thiel och som idag är ett glansnummer i Thielska galleriets samling. Det var just målningar av denna kompositionstyp, snarast ett slags formel, som Fjæstad skulle komma att bygga sin framgång på och som han återkommande skulle utföra under sin fortsatta karriär. Denna bildidé innehöll nästan alltid en öppen scen med en frusen sjö flankerad av snötyngda grenar vid strandbrynet där isen återkastar himlens färger eller är smyckad med små blommor av rimfrost och den litet randiga effekt som kan uppstå på isen. Ytan betonades med sammanhållna färgfält och ett linjespel som för tankarna till jugendstilen.

Samtliga dessa beståndsdelar återfinns i den aktuella målningen Rimfrost över frusen sjö. Målningen har en tilldragande komposition som inbjuder betraktaren att med ögat vandra i den gnistrande vinterscenen, där sirliga former framhäver grenverket som gnistrar i kylan av det frusna vattnets olika beskaffenhet. Här förmedlar Gustaf Fjæstad den stilla vinterdagens poesi i en lyckad syntes av realism, idealism, naturkänsla, existentiellt djup och begrundande i en synnerligen imponerande målning.