"Höstkväll på Götgatan"
Signerad Sven Erixson och daterad -37. Duk 65 x 81 cm.
Tandläkare Bertil Claessons samling, Sundbyberg.
Sundbybergs Allmänna Konstförening, "Konst ur Sundbybergshem" 20-27 maj, 1951.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Sven Erixson", 12 oktober - 12 november, 1961, kat. nr 143.
Moderna Museet, Stockholm, "Sven Erixson", 1969, kat. nr 104.
Kunstnernes Hus, Oslo, "Sven Erixson Bror Hjorth", 20 januari - 18 februari, 1973, kat. nr. 75.
Sveriges Allmänna Konstförening Publikation lxxv, "Sven Erixsons konst", 1967, avbildad i svartvitt s. 111
Upptagen i X:et-sällskapets verkkatalog, 2003, under år 1937, s. 31..
"Konst i svenska hem", vol. I, upptagen s. 279, upptagen under samling nr 451 Tandläkare Bertil Claesson, Landsvägen 58, Sundbyberg.
Sven Erixson målade några enstaka Stockholmsmotiv redan under 1920-talet – som “Stockholms ström i marsgrått” (1927) – men det var först efter flytten till Urvädersgränd 1931 och vidare till Bastugatan 15 år 1934 som han på allvar började skapa en svit målningar från huvudstaden, framför allt från området kring Slussen. Det var det virvlande folklivet som han i första hand ville skildra, det han själv såg och upplevde och här fångade han stadens skiftande årstider: “Vårkväll, Stockholm” (1931), “Sommardag, Mosebacke torg” (1932), “Folkliv på Katarina kyrkogård” (1931), den vintriga utsikten från ateljén på Urvädersgränd 9 i “Stad i ljus” (1932), samt auktionens “Höstkväll på Götgatan” (1937).
Området kring Slussen var under tidigt 1930-tal en plats i stark förändring. Här växte det nya trafiksystemet fram mellan 1933 och 1935, samtidigt som den gamla Katarinahissen ersattes av en ny. Under detta decennium målade Erixson minst ett tjugotal verk med motiv från Katarinahissen och Slussen, varav flera idag finns representerade på landets främsta museer.
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer