Helene Schjerfbeck

Helene Schjerfbeck (1862–1946) räknas i dag till Finlands mest betydande modernister. Hon utvecklade ett helt eget modernt uttryck genom att i sina målningar successivt skala bort allt överflödigt. Genom hela sin karriär återvände Schjerfbeck till teman som sårbarhet, återhämtning och människans inre liv – motiv som tydligt speglar hennes egna erfarenheter av bräcklighet och motståndskraft. Bland de verk som starkast gestaltar dessa frågor finns hennes serie ”Konvalescenten”, en grupp målningar som speglar utvecklingen från en naturalistisk stil, präglad av fin detaljskärpa och berättande karaktär, till ett mer abstraherat modernistiskt formspråk.

I juli 1887 reste Helene Schjerfbeck för första gången till St. Ives i Cornwall. Hon var inbjuden av sin väninna Marianne Preindlsberger, gift med den engelske konstnären Adrian Stokes. Fiskeläget St. Ives på halvön Lands End var populärt bland konstnärer, som umgicks och arbetade nära varandra på den lilla orten. Einar Reuter, under pseudonymen H. Ahtela, beskriver i sin monografi Helena Schjerfbeck tiden i St. Ives som en lycklig period. Den lilla konstnärsgrupp som Schjerfbeck tillhörde umgicks i Stokes ateljé och träffades flera gånger i veckan. Det speciella ljuset och det milda klimatet gjorde det möjligt att måla en plein-air även under vintertid. Omgivningarna var vackra, arbetsglädjen stark och de ekonomiska förutsättningarna för den närmaste tiden var tryggade.

Schjerfbeck hade sin ateljé i ett torn med utsikt över hamnen och havet. I ett av de många bevarade breven till vännen och målarkollegan från Paris-tiden, Maria Wiik, beskriver hon hur hon från sitt torn kunde se fiskebåtarna återvända till hamnen om kvällarna, lykta vid lykta – havet såg ut som Champs-Élysées. Fiskare i rödbruna oljekläder samlades för att rensa näten. Det var dock svårt att få fiskarna att stå modell eftersom de flesta tillbringade dagarna ute till havs. I stället föll motivvalet på barn, landskap och interiörer. Den första målning Schjerfbeck utförde i St. Ives var en komposition med vitklädda flickor. År 1888 målade hon ”Konvalescenten”, en interiörbild föreställande en skör och sjuklig liten flicka som stilla betraktar en kvist med ljust gröna knoppar.

”Konvalescenten” är en av Helene Schjerfbecks mest kända målningar. Samma år, 1888, ställdes den ut på Salongen i Paris med titeln Première verdure – ”den första grönskan” – där den inköptes av Finska Konstföreningen och senare kom att ingå i Ateneums samlingar. Schjerfbeck återkom nio gånger till motivet, som alltmer förenklades tills endast det väsentligaste återstod: barnets ansikte och handen som håller kvisten.

Sjukliga barn var ett vanligt motiv i 1800-talets konst. Exempel är Jenny Nyströms ”Konvalescenten” (1884, Nationalmuseum), Edvard Munchs Det sjuka barnet (1885, flera versioner bl.a. på Göteborgs konstmuseum och Thielska Galleriet), Carl Larssons Konvalescens (1899, Nationalmuseum) samt Eva Bonniers Reflex i blått (1887, Nationalmuseum).
När Schjerfbeck påbörjade ”Konvalescenten” i St. Ives 1887 hade det gått omkring ett år sedan hennes fästman brutit förlovningen och lämnat henne med brustet hjärta. Målningen har tolkats som ett självporträtt där hon med stor känslighet bearbetar sin egen sorg. I motivet betraktar konstnären sig själv både ur barnets och den vuxnas perspektiv. Det finns en vuxens eftertänksamhet i barnets uttryck, och de tårfyllda ögonen antyder att tankarna är långt borta. Ändå är målningen inte sentimental – dess emotionella ton är öppen och osentimental, om än vemodig. Den handlar minst lika mycket om återvändande livskraft, symboliserad av den skira grönskan i kvisten barnet håller.

Även föremålen runt barnet speglar konstnärens personlighet och intressen: pennan och pappersarken, den röda trasan, bläckhornet på bordet och bokhyllan fylld med litteratur. Att fördjupa sig i konstböcker, tidskrifter och korrespondens var av avgörande betydelse för Schjerfbecks arbete och utgjorde en central källa till inspiration, reflektion och idéutbyte.

Schjerfbeck återkom till kompositionen nästan fyrtio år senare, 1927, då hon målade en andra version i olja i sin då mer avskalade och abstraherade stil. Barnet som håller den grönskande kvisten framträder mot en starkt förenklad bakgrund. Detta verk låg till grund för en kol- och akvarellteckning samma år. ("Konvalescenten" från 1927 uppnådde rekordpris då den såldes på Bukowskis Vårauktion 1985.)

Drygt ett decennium senare, på begäran av konsthandlaren Gösta Stenman, återvände hon återigen till motivet i form av en svart kritteckning utförd 1938, som fungerade som prototyp för den litografi hon gjorde kort därefter. Därefter följde det verk som presenteras i denna auktion: en sista kolteckning med akvarell, daterad 1945. Den asketiska färgskalan, de utsuddade linjerna och den starka förenklingen av motivet återkommer också i den utlämnande serie självporträtt som Schjerfbeck skapade under sina sista levnadsår i Saltsjöbaden utanför Stockholm.

Gösta Stenman

När Gösta Stenman först upptäckte Schjerfbeck på 1910-talet var hon relativt okänd, levde isolerat och hade länge stått utanför den offentliga konstscenen. Stenman såg i henne en unik konstnär med exceptionell modernistisk potential och blev snabbt hennes viktigaste förmedlare. Förhållandet mellan Helene Schjerfbeck och konsthandlaren Gösta Stenman är ett av de mest betydelsefulla konstnär–gallerist-samarbetena i nordisk konsthistoria – professionellt, komplext och djupt präglat av ömsesidigt beroende.

Stenman tog aktivt ansvar för hennes försörjning genom att köpa och beställa verk, ordna utställningar i Helsingfors, Stockholm och internationellt, samt introducera henne för en ny samlarpublik. Det var också han som övertalade henne att börja arbeta grafiskt. Med tiden blev han hennes främsta ekonomiska stöd, och deras samarbete utvecklades till ett nästan exklusivt arbetsförhållande som kom att forma slutskedet av Schjerfbecks långa karriär.

Det var Stenman som övertalade henne att lämna Finland under krigsåren och bosätta sig i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Helene Schjerfbeck gick ur tiden den 23 januari 1946, och året därpå avled Gösta Stenman. Hans hustru, Bertha Stenman, drev Stenmans konstsalong vidare och fortsatte att ställa ut Schjerfbecks verk i Stockholm och internationellt. Den aktuella teckningen ”Konvalescenten” (1945) har ingått i Gösta Stenmans samling och ställdes bland annat ut på Stenmans konstsalong 1954, 1958 och 1962.

Den 5 december 2025 öppnar The Metropolitan Museum of Art i New York utställningen "Seeing Silence: The Paintings of Helene Schjerfbeck". Det är den första separatutställningen någonsin av en finländsk konstnär på The Met.

Foto: Helene Schjerfbeck, 1890-tal, fotograf okänd.
Bild: "Konvalescenten", olja på duk, 1888. Finlands Nationalgalleri / Konstmuseet Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Jenni Nurminen
Bild: "Konvalescenten", litografi, 1938 - 1939. Bild: Finlands Nationalgalleri / Hannu Pakarinen