Under en rad somrar från tiotalet och framåt målade Prins Eugen motiv från Örbergabygden. År 1916 kunde han inviga sitt nya sommarhus Örgården, beläget strax utanför Vadstena och med utsikt över Vättern och slätterna runt omkring. Örgården, som uppfördes efter hans egna ritningar, nyttjades sedan av prinsen mer eller mindre regelbundet fram till 1944.

Det som främst lockade prins Eugens målaröga i Örberga var de vidsträckta vyerna, himlen med de för trakten karaktäristiska molnformationerna över Vättern och den stora sjöns intensivt blå vatten. Han fascinerades också av skördearbetet på fälten; sädesskylar, dösar och skördade åkrar framstod nu som tilltalande motiv.

I ett brev från 1913, till vännerna Ellen och Theodor Lundberg, skrev prinsen: "Jag skulle önska er att ha en så lyckad vistelseort som jag funnit här på denna kulle, där världens alla rågskylar stämt möte för att i långa rader promenera ned till det blå vattnet. Här ser man himmelen så stor som den är och allt ljus strömmar ned över jorden."