Maskaron, Näfveqvarns bruk, Swedish Grace.
Gjutjärn, i fom av ett lejonhuvud. Höjd 28 cm, djup 10 cm.
Slitage, ytlig rostbildning. Överkäken är lös, föreliggande exemplar är sannolikt sekunda och har således inte färdigställts.
Ivar Stenberg (1908-1999), Bohult, anställd vid Näfveqvarns bruk.
Därefter genom arv till dennes son Bernt Hammarström (1938-2025), anställd vid Näfveqvarns bruk från 1952, bland annat som svarvare.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Gösta Lilja, Bror Olsson & S. Arthur Svensson (red.), "Svenskt Konstnärslexikon", vol IV, 1961, brunnsfigurerna omnämnda s. 410.
Marie Rehnberg, "Anna Petrus Skulptör och industrikonstnär", Atlantis 2009, se bevattningskar s. 90.
Modellen formgiven 1925-27. Under arbetet med Skogskyrkogården lät Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz knyta flertalet konstnärer till projektet för utsmyckning. Till Asplunds bevattningskar lät Anna Petrus rita en lejonmaskaron och en vattenkastare utformade som lejon i hennes karaktäristiska stil.
Anna Petrus var skulptör, industridesigner och formgivare, verksam i början av förra sekelskiftet. Hon föddes som Anna Petersson, dotter till en medicinprofessor och en grevinna, och tog sig efternamnet när hon utbildade sig på Konsthögskolan. Hon ärvde en mindre förmögenhet vid 11 års ålder då hennes mamma dog, vilket möjliggjorde att hon tidigt kunde utbilda sig i London och resa till Italien och Frankrike.
Anna Petrus stora internationella genombrott kom med världsutställningen i Paris 1925, där hon visade upp föremål i tenn och gjutjärn, i Swedish Grace-stil. Tenn var vid den tiden ett material som ansågs omodernt, men dess popularitet ökade i takt med att formgivare som Petrus kunde se dess fördelar. 1924 påbörjade hon ett samarbete med det då nyetablerade Firma Svenskt Tenn. Lejonet kom att bli ett återkommande motiv i Anna Petrus produktion, både som skulpturer och som stiliserade dekorer.
Läs mer