Konstnären Sven Alfons var som målare autodidakt, men fördjupade sina teoretiska kunskaper genom studier i konsthistoria för Ragnar Josephson vid Lunds universitet. Efter avslutade studier företog han omfattande resor i Europa, där han hämtade inspiration från konstnärer som Giorgio de Chirico, Paul Klee, Wassily Kandinsky och Kurt Schwitters.
Redan tidigt kom fantasins och berättelsens bildvärld att prägla Alfons konstnärskap, och hans måleri kännetecknas av ett drömskt, ofta symbolmättat uttryck. Auktionens målningar utgör inga undantag. De båda verken framträder i monumentala format med tydligt surrealistiska drag målade med knivskarp skärpa och stor detaljrikedom. Här sammanflätas föremål och djur i en gåtfull helhet – konstnären gestaltar starka kontraster mellan liv och död, ljus och mörker, fantasi och verklighet.
”De poetiska titlar med vilka Alfons förser sina målningar är snarare kommentar än anvisning, ett förslag till ett känsloläge inte ett diktat för upplevelsen. Varje dominans är ett hot mot tankens obundenhet och känslans fria strövtåg. Även ofriheten kan skildras fritt, det plågsamma ge lättnad, bundenheten andas, dessa insnörda gestalter bevarar ett paradoxalt reservat för frihetens möjlighet, sprickan i ett slutet universum. Friheten kämpar med ofriheten så som hänförelsen kämpar med döden.
Detta skapar både dramatik och vila. Betraktaren pendlar mellan spänning och avspänning, mellan oro och ro. De döda tingen är fulla av erfarenheter. Tystnaden blåser genom landskapet. Tiden står på en gång stilla och rör sig, så snabbt att ekot hinner före ropet […] Det är som om Alfons tavlor inte skulle ’tolkas’. Men de kan alltid beskrivas. Man behöver aldrig sväva i tvivelsmål om vad som ’finns’ på duken. Det man börjar undra över är vad som finns i världen.
Denna undran och förundran är en stark och positiv upplevelse. Plötsligt blir åskådaren medveten om seendets och betraktandets glädje. Även inför de dystraste och mörkaste motiven. Endast den som ser kan uthärda”. (Erland Josephson, i inledningen till Sven Alfons, "Om vistelsen i trädens kronor", 1990).
Vid sidan av sitt måleri var Sven Alfons även en högt ansedd poet, konstkritiker och konsthistoriker.