Erik Olson föddes rakt in i det moderna tidevarvets århundrade. Industrialism, socialism och modernism var några av de strömningar som höll på att skapa ett annat samhälle än det hans föräldrars generation upplevt. Trots att han växte upp i ett arbetarhem var Erik, och även hans bror Axel, tidigt på det klara med att de ville bli konstnärer. Tillsammans med kusinen Waldemar Lorentzon bildar de tre konstnärsgruppen Gnistan 1915.
En avgörande händelse för de tre unga konstnärerna sker 1919, då gruppen Gnistan på en amatörutställning i Halmstad uppmärksammas av ingenjören Egon Östlund, som introducerar dem för sin skyddsling Gösta Adrian-Nilsson. GAN är redan etablerad internationellt och blir den som visar de unga Halmstad-konstnärerna vägen till den europeiska avantgardismen. Det är också GAN som blir inträdesbiljetten till Légers Académie Moderne i Paris, dit Erik Olson reser tillsammans med Waldemar Lorentzon i början av 1924. De båda kusinerna lyckas hyra en lägenhet mitt i på 86, rue Notre-Dame-des-Champs där de blir grannar med såväl GAN som Grünewald. I bottenvåningen ligger Légers akademi som med Erik och Waldemar fått två nya elever.
Hos Léger lär Erik Olson känna Otto G. Carlsund, som tar med de två unga svenskarna till Paris nattliv och platser där dåtidens avantgarde träffades, som Dôme, Rotonde och senare även La Coupole. Erik känner sig som i paradiset och insuper de nya vindar som blåser i Paris, den avantgardistiska konstens Mecka. Trots att han lever på ruinens brant lyckas han inte bara gå i lära hos mästaren Léger utan beger sig så fort tillfälle ges ut på studieresor runtom i Europa där han ivrigt studerar alltifrån Giotto och Cimabue monumentala konst till Kandinskys abstrakta målningar.
I slutet på 1924 lyckas Erik Olson av sin mecenat Doktorinnan Oelrich förhandla till sig ett tillskott i kassan för att fortsätta sin Parisvistelse. Med pengarna i hand ändrar han planer och far till Italien. Där lever han ytterligt spartanskt men samtidigt lika produktivt. Detta skildras av Egon Östlund i boken Halmstadgruppen:
"Italienvistelsen innebar för Erik Olson en tid med bekymmer för mat och husrum. Oelrich anser att han handlat lättsinnigt och emot tidigare träffad överenskommelse, varför de vägrar att lämna fler bidrag. De små summor, som på annat sätt skrapas ihop, förslår inte långt. Men Erik stannar och svälter. Han arbetar som i feber på egna kompositioner och med kopior. Till slut går det dock inte längre, och han far hem!" (Egon Östlund m.fl, ”Halmstadgruppen”, 1970, s. 17).
I auktionens målning finner man tydligt inspiration från de italienska mästarna han kom i kontakt med i Florens där han bland annat besökte Uffizierna. Han beskriver själv upplevelserna i ett brev till brodern Axel 12/12 1924; ”…Fram emot eftermiddagen såg jag Uffizi-galleriet, först en massa barocka oljetavlor – förskräckliga monster och holländska dito, såsiga och tråkiga. Jag störtade genom evighetslånga korridorer av porträtt, så olycklig som jag aldrig väntat att bli – ända tills jag nådde några salar, från vars väggar himmelriket strålade: Cimabue, Giotto, Monaco; de primitiva italienarna […] Livet är i de flesta fall hårt, men det kan smälta till guld och sol och blåa himlar inför blott några små bilder ur Museo di S Marco. Jag har varit där idag och vandrat genom Fra Angelicos sköna drömvärld, vilken säkerligen är en bland de mest obefläckade som existerat.” (Viveka Bosson, ”Erik Olson – En sökares vandring del I”, 2001, s. 82-83).
Dessa resor och möten lade grunden för Erik Olsons position som en av de viktigaste svenska konstnärerna av sin tid och hans raffinerade målningar från 1920-talet hör till hans allra mest hyllade. Verk från denna tid är sällan förekommande på auktionsmarknaden och auktionens målning är inköpt direkt av konstnären i Halmstad och har förblivit i samma familjs ägo sedan dess.