Under 1930-talet skärpdes det politiska klimatet i Europa. Nazismens och fascismens framväxt kastar långa skuggor över kontinenten. När Adolf Hitler tar makten i Tyskland 1933 och det spanska inbördeskriget bryter ut 1936 präglas hela Europa av tilltagande oro. Även i Frankrike, där den svenske konstnären Erik Olson vid denna tid är verksam, hårdnar stämningen efter de våldsamma högerextrema upploppen i Paris 1934.

Liksom många konstnärer tycks Olson ha anat den konflikt som närmade sig. Den spända tidsandan kan ofta skönjas i samtidens konstnärliga uttryck, medvetet eller omedvetet. Den tilltagande krigsoron blev också en avgörande faktor när Olson beslöt att lämna Paris tillsammans med sin familj. Sommaren 1935 återvände de till Norden.

Efter en kort tid i Sverige bosatte sig familjen först i Vanløse utanför Köpenhamn och senare i Taarbæk i Klampenborg, där de kom att stanna. Här knöt Olson kontakt med den danska surrealistkretsen, samtidigt som han fortsatt vistades i Halland under somrarna.

Redan 1930 hade Olson målat verket Handsken är kastad, som ofta betraktas som Halmstadgruppens första surrealistiska målning. Gruppen rörde sig då bort från tidigare influenser som konkretism och kubism, liksom från inspirationen från Fernand Léger, och vände i stället sitt intresse mot surrealismen. Under tiden i Paris gjorde Salvador Dalí ett starkt intryck på Olson, något som delvis kan anas i målningen Död horisont. Samtidigt utvecklade Olson ett eget bildspråk, där former, färgskala och ljusbehandling skiljer sig från de kontinentala förebilderna.

Den franske poeten och surrealismens främsta teoretiker André Breton uppmärksammade Olsons konst redan 1935 vid konstnärens separatutställning på Galerie Gravitations i Paris, där en grupp surrealister samlades. Breton skrev då om det särskilda “saltets ljus” i Olsons måleri.

Närheten till havet kom också att prägla den nordiska surrealismen och skiljer den från den kontinentala traditionen. Strandfynd och kustlandskap inspirerade Halmstadgruppen och gav upphov till en bildvärld fylld av mytiska gestalter och symboliska förskjutningar.

År 1935 deltog Erik Olson i den första nordiska internationella surrealistutställningen i Köpenhamn, följt av medverkan i en internationell surrealistutställning på Burlington Gallery i London. Våren 1937 arrangerade Artists International Association (A.I.A.) en omfattande surrealistutställning i London – en utställning som samtidigt fungerade som en tydlig politisk manifestation för fred och mot fascismens framväxt i Europa. Organisationen hade grundats 1933 och samlade flera framstående namn inom den brittiska konst- och kulturscenen, däribland Henry Moore, Ben Nicholson, Paul Nash och Alexander Calder.

År 1938, samma år som auktionesn målning är utförd, medverkar Erik Olson åter i en omfattande internationell surrealistutställning i Paris, denna gång vid Académie des Beaux-Arts. Utställningen kom att spela en viktig roll för surrealismens genombrott i Frankrike. Kort därefter förändras situationen i Europa drastiskt när Andra världskriget närmar sig, vilket medför att Olsons fortsatta utställningsverksamhet huvudsakligen begränsas till Norden och hemlandet.