Vladimir Weisberg föddes 1924, bara några år efter den ryska revolutionen, och dog 1985, strax före Sovjetunionens kollaps; han levde hela sitt liv inom det sovjetiska systemet. Trots detta stod hans konstnärliga produktion långt ifrån den statligt sanktionerade socialistiska realismen. Hans tidiga verk, präglade av färgstarka porträtt, och hans senare, nästan monokroma stilleben och nakenbilder avvek tydligt från den officiella konstideologin. Även om han 1962 anklagades för formalism och till och med pornografi, undvek han allvarliga konsekvenser och förblev medlem i Sovjetunionens konstnärsförbund från 1961 fram till sin död. Under sin livstid ställde han ut, både i Sovjetunionen och internationellt, bl.a. i Israel, Tyskland och USA.

En avgörande vändpunkt i Weisbergs konstnärliga utveckling inträffade under slutet av 1950-talet. Influerad av Paul Cézannes berömda princip om att betrakta naturen genom de geometriska formerna cylindern, sfären och konen – började Weisberg skapa sina säregna rstilleben. Han har också jämförts med den italienske Giorgio Morandi, en konstnär starkt förknippad med stillebenmåleri. För alla tre var stilleben inte enbart en avbildning av föremål, utan ett sätt att utforska djupare filosofiska frågor om perception, form och existens.

Under 1970-talet återvände Weisberg, likt Morandi, gång på gång till ljusa närmast disiga motiv med ett begränsat antal objekt. Han övergav de starka och kontrasterande färger som hade präglat hans tidiga verk och började istället fokusera på subtila nyanser av vitt på gråvitt som nästan omärkligt skiftade mot purpur eller svagt grönt.

Weisberg tog avstånd från abstrakt konst och utvecklade istället detta stramt realistiska men samtidigt mycket poetiska uttryck, där ”vitt på vitt” inte handlar om tomhet, utan om variationer i ljus, form och närvaro inom en ytterst begränsad färgskala.