Genombruten dekor med filigranarbete, 15 X 4 cm, totalvikt 34 g. Stämplad MG, möjligen Marc Giron (1813-1851).
Nedre del av montering i metall troligen senare.
Troligen i arv från Karin Falkman född Wallenberg.
Olika former av huvudprydnader har använts i århundraden. Under 1800-talets nyklassicism blommade konstformen tiaror ut och fick sitt crescendo i utförande under första kejsardömet i Frankrike. Kejsar Napoleons hustru kejsarinnan Joséphine bar anslående tiaror som blev ett uttryck för denna högkultur inom tiarans konst. Genom att knyta an till antiken som förebild tog de sig magnifika uttryck och ingick ofta i större garnityr tillsammans med till exempel örhängen, armband och broscher i set så kallade parure. Växtriket har varit inspirationskälla för många tiaror där ädelmetaller formats till myrten, orangeblommor, lager, murrankor och vinrankor. Dessa kunde vara rikt infattade med diamanter, smaragder, samt olika caméer och pärlor.