Anders Zorn intar en särställning i nordisk konsthistoria – inte bara som internationellt firad porträttmålare, utan som förnyare av det moderna friluftsmåleriet. I synnerhet hans nakenstudier vid vatten och i svensk natur utgör några av de mest karakteristiska och konstnärligt avancerade inslagen i hans produktion. Det var vid 1880-talets slut, under sommarbesöken på Dalarö, som Zorn började skildra den nakna kvinnokroppen i den soliga skärgårdsnaturen. Detta tema, ibland kallat ”naket i det fria”, återkom han till under resten av sin karriär och den bringade honom stor framgång och berömmelse.

Världsmedborgaren Zorn rörde sig långt bortom landets gränser och var ingalunda begränsad till att vistas i varken Mora eller skärgården. Detta kom dock att ändras i samband med första världskrigets utbrott. Det nya läget i världen innebar avbräck i konstnärens internationella relationer vilket präglade hans liv i stort då han blev alltmer bofast i Mora. Året delades nu med en större lagbundenhet mellan Dalarna, Stockholm och skärgården. Zorns motivkrets domineras under den här perioden av friluftsmåleri och naturen - den stora ”friluftsateljén” gav oanade möjligheter och det var där hans skaparkraft frodades.

På 1910-talet menar Zorns levnadstecknare Gerda Boëthius att man kan se en pånyttfödelse i Zorns måleri. Hon påpekar att man då ser ”ett nytt skede, där både motiv och målning ha något nytt och färgen fått en särskild ton med dragning till skärt. I skärgårdsmålningarna återvände han med förkärlek till sin ungdoms motivkrets, där vatten och klippor äro miljön. [...] Han fyllde duken med finfördelade toner, plan, valörer och form, så att man kan 'läsa hans tavlor' såsom en musiker läser ett partitur. Hans färgskala är ibland om möjligt mera puritansk än i ungdomen. Han gör ofta ljuseffekter med skrapning eller oerhört tunn färg.”

Den friska modellakten "Småländska" torde vara utförd i samband med en av Anders Zorns sommarseglingar i Stockholms skärgård. Kvinnan avbildas på en av Sandhamns stränder, och stenfyren på Korsö skymtas i fonden – samma bakgrund som syns i den vida spridda och omtyckta etsningen ”Svanen” från samma år. I den svenska skärgården fann Zorn en miljö som erbjöd både isolering och en särskild typ av nordiskt ljus. Betraktaren möter här den mogne Zorns tolkning av temat "naket i det fria". Hans Henrik Brummer, vilken kallar konstnärens sista måleriska fas för "ultima maniera", har påtalat hur perioden präglas av förenkling och en mer återhållen kolorit. De breda penseldragen och den reducerade skärpan i konturerna visar att konstnären själv har bytt blick på sitt måleri och sina motiv. Koncentrationen på motivets essens är i fokus för konstnären och precis som i andra verk i samma motivsfär har Zorn skapat en syntes mellan natur- och modellmåleriet.

I auktionens ”Småländska” framstår nakenmotivet mindre som en akademisk studie och mer som en sinnlig och existentiell bild av människan i naturen. Figuren är inte idealiserad i klassisk mening, utan närvarande, kroppslig och förankrad i ett specifikt ögonblick. Det varma skymningsljuset reflekteras i kvinnans sommarhy och himlen färgas i ett spektrum av kulörer.

Trots att den ”moderna” konsten hade börjat bryta igenom vid den här tiden och kritiken stundtals var avvaktande kunde Zorn glädjas åt att han inför den stora publiken framstod som en nationalmålare. Zorns motiv var fortsatt eftertraktade och samlare och köpare stod alltjämt på kö. När Liljevalchs konsthall i Stockholm stod färdig våren 1916 fick de tre förgrundsgestalterna för sekelskiftets måleri Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors äran att inviga utställningslokalerna. Auktionens målning ”Småländska” fick en självklar placering bland Zorns utvalda verk vid denna omtalade utställning.