Jan Jansz Wijnants (även stavat Wijnants) är mest känd för sina italieninspirerade landskap och målningar med topografiska motiv. Han föddes i Haarlem som son till en katolsk konsthandlare. Efter moderns död gifte fadern om sig med Maria Jans van Stralen, änka efter Jasper Jaspersz van Heemskerck och mor till målaren Egbert Jaspersz van Heemskerck, vilket gjorde Wijnants och Van Heemskerck till styvbröder. Wijnants arbetade i Haarlem fram till 1660 och flyttade därefter till Amsterdam. Han var lärare åt Willem Schellinks (1623–1678) och Nicolaes de Vree (1645–1702).

Målningen visar ett flodlandskap med resande i ett dynlandskap. De har slagit läger, troligen för natten, på sluttningen av en sanddyn vid en vattenkälla där en kvinna badar. Två resande, en man och en pojke, har redan packat ihop för att fortsätta färden. I förgrunden står en kvinna med bagage på huvudet bredvid en kortvuxen man. En häst är på väg ner för att dricka vatten med en ryttare på ryggen. Scenen skildrar människor som bryter upp sitt läger för att fortsätta mot nästa destination. På kullarna i bakgrunden syns en grupp på tre personer som spanar av vägen längre fram.

Under hela sin karriär hämtade Wijnants inspiration till sina landskap från sanddynerna nära hans hemstad Haarlem. Konstnären använde ofta en liknande kompositionsstruktur i sina landskap, där en stig slingrar sig genom de böljande dynerna och försvinner bort i fjärran. Här, liksom i många av hans målningar, byggs bildens vänstra sida upp av dyner och träd medan den högra sidan öppnar sig mot en panoramavy, vilket skapar en känsla av rymd. På den tid då Wijnants var verksam var måleri en plein air inte vanligt förekommande. Skisser kan ha gjorts utomhus, men själva landskapsmålningen utfördes inomhus i en ateljé. Personfigurerna i Wijnants målningar lades ofta till av andra konstnärer i samarbete.