Ursprungligen inspirerad av traditionella mästare som Leonardo da Vinci, Jean-Auguste-Dominique Ingres och Eugène Delacroix mötte den franske konstnären André Lhote sin största inspirationskälla under sitt första besök i Paris år 1907. På Salon d’Automne hade Paul Cézannes livfulla verk just presenterats för allmänheten, och den unge André Lhote blev omedelbart fängslad av de färgstarka och nästan lysande kompositionerna. Idag betraktas Cézanne som en av de mest inflytelserika postimpressionistiska målarna, och han fungerade som en brygga mellan 1800-talets sena impressionism och 1900-talets tidiga kubism. André Lhote lyckades förena dessa rörelser genom att kombinera kubismens kantiga former med postimpressionismens klara färger. Både som konstnär och betydande konstkritiker beskrev André Lhote sitt eget måleri som ”ambiant kubism” och förklarade: ”Att använda färg väl är lika svårt som för en fisk att gå från vatten till luft på land.” Det aktuella verket från 1908–09 tillhörde tidigare den svenska konstnären Georg Pauli som 1912 lärde känna Lhote och blev nära vän till André Lhote. Pauli var den som introducerade Prins Eugen för Lhote. Lhote och Pauli målade mycket tillsammans, och det var Pauli som organiserade de första Lhote-utställningarna i Sverige.

Född 1885 i Bordeaux i Frankrike lärde sig André Lhote träsnideri från 12 års ålder och utbildade sig till skulptör innan han började vid École des Beaux-Arts i Bordeaux. Han målade på sin fritid, påverkad av Paul Gauguin och Cézanne, och flyttade så småningom till Paris. I början av 1900-talet blomstrade Paris av liv och lockade konstnärer från hela världen som ville utbilda sig och hämta inspiration från stadens många framstående gallerier och museer. Lhotes konstnärliga utforskning ledde honom så småningom till kubismen, en stil som han tolkade på sitt eget sätt, inspirerad av romersk och primitiv konst. Till skillnad från samtida konstnärer som Pablo Picasso och Georges Braque, vilka helt ägnade sig åt kubismens uppbrutna former, behöll Lhote inslag av föreställande konst och klassicism i sina målningar och fortsatte att göra det även i sina senare verk.