I kompositionen RE-NAB-II-B skapar Victor Vasarely en illusion av tredimensionellt rum på en tvådimensionell yta. Mot en mörk bakgrund böjer sig ett gyllene rutnät runt en stor, ljus blågrå rund form i mitten. De geometriska linjerna skapar en illusion av en rundad volym som antingen skjuter ut från eller försvinner in i det omgivande rummet.

Illusionen förstärks genom kontrasten mellan rutnätets regelbundna struktur och dess skenbara deformation. Till en början framstår rutnätet som ordnat och symmetriskt, men när linjerna böjer sig runt den centrala formen blir strukturen visuellt instabil. Betraktaren kan uppfatta formen som en sfär, en utbuktning eller en öppning in i ett annat rum. Denna tvetydighet gör att ögat växlar mellan att uppfatta bilden som ett platt mönster av linjer och som ett tredimensionellt objekt.

Dessa visuella effekter speglar den bredare utvecklingen av opkonsten, eller Op Art, under 1960-talet. Rörelsen undersökte sambandet mellan synintryck, geometriska former och optiska illusioner och utmanade därmed traditionella föreställningar om måleriet som en statisk konstform. En av dess mest inflytelserika företrädare var Vasarely, vars noggranna kompositioner, med kontrasterande färger och geometriska strukturer, tycktes röra sig, vibrera eller förändra form.

Vasarelys växande inflytande blev tydligt 1965, då han deltog i utställningen The Responsive Eye på Museum of Modern Art i New York. Utställningen ägnades åt optisk och perceptuell konst och undersökte hur rörelse kunde antydas genom att skapa visuell instabilitet. Genom opkonsten etablerades en ny relation mellan konstverket och betraktaren, vars aktiva tolkning av synintrycket blev en central del av upplevelsen.

I början av 1970-talet var Victor Vasarely omåttligt populär. I dag betraktas han av konsthistoriker som opkonstens ”gudfader”. Hans banbrytande geometriska mönster och hypnotiserande optiska illusioner hade kommit att leta sig in i medvetandet hos en hel generation. I allt från målningar, grafiska verk, inredningar och installationer till offentliga verk var Vasarelys noggrant kalibrerade skapande det "hottest of hot".