Giovanni Palazzi:
Gesta Pontificum Romanorum a Sancto Petro Apostolorum Principe usque ad Innocentium XI.
Venetiis, apud Ioannem Parè, 1687-90. Folio. 36,5 x 25,4 cm. [8] + 428 sid.; + [4] + 112 sid. + spalt 113-760; + [4] sid. + 804 spalter + [2] sid.; + [4] sid. + 666 spalter; + [4] sid. + spalt 1-76, sid. 77, spalt 78-79, sid. 78-192 + [4] sid. Titlarna tryckta i rött & svart. Oregelbunden paginering. Saknar i sista delen biografin över den nyaste påven Alexander VIII: tre avslutande blad med spalter numrerade 198-208 samt graverat helsidesporträtt. De följer annars allra sist, efter innehållsförteckningen, och saknas nog i vissa exemplar såsom varande ett oförutsett tillägg till verket, som haft den plötsligt bortgångne företrädaren Innocentius XI som initiativtagare, och vars biografi enligt titelsidorna skulle avsluta historiken.
Med 54 helsides illustrationer av gravmonument, mynt, medaljer och sigill, insatta som planscher i verkets början och tryckta på paginerade sidor i de senare volymerna. Dessutom 242 graverade ”porträtt” av påvar i texten.
Som ofta bundna i fyra volymer, samtida pergamentband med handskrivna ryggtitlar, banden med några sprickor och lätt solkade. Rund stämpel och exlibris för prins Alexander Erba Odescalchi (1914-2008). Några blad bundna i oordning, första delen med rätt stor genomgående fuktrand, blad 3F1 med marginalförlust, fjärde delen med reva i titelbladet, sista delen med hål i sista bladet med förlust av några ord, inlagorna med ytterligare någon enstaka fläck, smutsning och mindre maskspår. Sista delen saknar ett graverat helsides porträtt samt de sista tre bladen med spalterna 198-208 (se ovan).
Verket avhandlar påvarnas historia från aposteln Petrus till och med Innocentius XI, född Benedetto Odescalchi (1611-1689, påve från 1676). Hans biografi omfattar i stort sett hela den femte delen, och Innocentius’ graverade porträtt förekommer dels i biografin, dels i den dedikation till innevarande påve som inleder fjärde delen, tryckt två år före hans död. Litteratur om Innocentius XI förekom naturligtvis rikligt i Alexander Erba Odescalchis bibliotek, vilket gör detta till ett trevligt proveniensexemplar.
.