”Popsurrealistiska äventyr. Precis som på tidigare utställningar finns här såväl snötäckta granar som mystiska draperier och gåtfulla interiörer. Många av bilderna skulle kunna vara skruvat kolorerade filmrutor från gamla Hollywoodfilmer, gärna något mystiskt kriminaldrama. Ibland kan det tyckas alltför lätt att referera till David Lynch och ”Twin Peaks”, men faktum är att det tvingas man att göra ofta, inte bara i konstens värld utan när det gäller kultur överhuvudtaget.”
Ur recension i Svenska Dagbladet, 3/12 2015
"Sagolikt symbolspråk. Patrik Andiné tar med betraktaren på gåtfulla resor rakt in i sin egen sagovärld, fulla av mer eller mindre personliga, krumbukta symboler.
Enstaka människor, långt ifrån varandra i karga märkliga fantasilandskap, där relationen man/kvinna tycks ha upphört. Ändå finns hoppet om kommunikation kvar i bilderna, eftersom lockelsen fortfarande finns där. Det ger betraktaren en strimma av hopp, en känsla av att jädraranamma, helt kört borde det liksom inte vara.”
Ur recension i DN Kultur, 16/5 2000