Ur Lars Noréns dagboksanteckningar: "Pratat med Stina. Det skåp jag skall köpa av henne och som de tar med sig till Stockholm kring den 23 juli, när jag också är där, ser ut som ett fängelseskåp, med mörka nätdörrar, men det kommer att bli bra i lägenheten"...
"Heidegger har fått en egen hylla i det svarta metallskåpet. Mellan Beckett och mig själv. Jag ligger längst ner, tyngd av bägge, i volymer som är svåra att urskilja. Det tar sån jävla tid och går inte att forcera. Om en bok står fel är hela min tillvaro rubbad, eller upptagen av felet. Det där behovet av att finna en egentlig ordning har jag plågats av sedan jag var barn, och det blir inte svagare. -Läran om livet är det de talar om som har tröttnat på de strider som de har vunnit, liksom tiden själv."