Lars Wetterlings intresse för konst väcktes redan i skolåldern när han hälsade på hos en granne som hade ett hem fyllt med konst och vackra möbler. Han minns särskilt en målning som hängde där som grep tag i honom utan att han kunde förklara varför. Denna upplevelse öppnade en dörr för honom in i konstens värld.

Tillsammans med sin fru Margareta blev han under tidigt 1960-tal medlem i Konstmuseets vänner och kom där att få en betydande roll med sitt kunnande och sina kontakter. I nära samarbete med museicheferna Gösta Lilja och Bo Sylvan medverkade Lars till flera viktiga inköp av verk av betydande svenska konstnärer.

Konstmuseets vänner var en aktiv förening som arrangerade konstvisningar, föreläsningar och konstutflykter. Så småningom bildades en undergrupp under namnet Konstklubben där Lars var ordförande och var den som hade kontakt med olika konstnärer för inköp av konstverk både till medlemmarna och till museet. Lars roll kom att bli som en ambassadör för modern svensk konst.

Det egna hemmet fylldes också så småningom med konst. Det absoluta kriteriet har genomgående varit att bara köpa verk som har berört på ett personligt plan, som på något sätt har påmint om känslan när han som liten upplevde målningen i grannens hem. Kärleken till och nyfikenheten på konsten lever fortfarande kvar.

Vid ett samtal alldeles nyligen med Lars talar han om hur han nu intresserar sig för den svartvita grafiken och skulpturen och hur dess uttryck skiljer sig från måleriets. Denna nyfikenhet och känsla för när konsten bränner till och berör genomsyrar hela hans omfattande samling.