Vera Frisén (1910-1990) och kunde haft en lysande karriär, men hon ville inte. När hon till slut övertalades till en separatutställning på Galleri Färg och Form i Stockholm 1941, var succén given och hon beskrivs som Sveriges Helene Schjerfbeck, sedan drog hon sig undan. Frisén var friluftsmålare och en unik uttolkare av de norrländska landskapen. Jämte hennes känsliga skildringar av myren, ängen och selet utförde hon serier av porträtt där vi kan följa samma person genom livet. Flertalet av dessa drygt 50 porträtt är aldrig tidigare visade. Frisén hittade ofta sina modeller i den absolut närmaste bekantskapskretsen med Willy Kyrklund, Agneta Swidén, Olle Holmberg, Eva Rundlöf, Märta Silwer och Elisabeth Walderström. Men Ann-Marie Rundlöf var en av hennes mest avmålade modeller och vi kan följa hennes liv från ung flicka till åldrad dam. Vi känner igen henne på blicken.

Porträttmåleri är en genre inom måleriet, där avsikten är att representera en specifik människa. Men Friséns porträtt innehåller vare sig attribut eller symboler som berättar något om subjektets egen person, de är snarare allmänmänskliga. Om hennes måleri är det sagt att hon porträtterade landskapet och betraktade porträtten som landskap. Ett avslappnat ansikte, utan känslouttryck, som inte avslöjar den avbildade personens sociala status, eller historiska kontext, och som inte lyfter något specifikt personligt hos den avporträtterade. Uttrycket finns istället samlat i ögonen, för här nås man av blickens beröring - här skapas en kontakt som ger oss tillgång till den avbildade personens inre, eller förhåller det sig så att blicken egentligen speglar något inom betraktaren? De avbildade ögonen blir en tankarnas mötesplats för både konstnär och betraktare, men även en plats för reflektion kring vad ett porträtt egentligen är..

Visning 10–13 januari, 11.00–17.00, Berzelii Park 1, Stockholm.

Utlämning sker på Västberga Allé 3, fr o m tisdag den 17 januari.