Anders Zorn, "Hugo Tigerschiöld"
Etsning, 1909, signerad med blyerts. P. 16,4 x 12,4 cm.
Ej examinerad ur ram.
Asplund 229, Hjert & Hjert 148.
Hugo Edvard Tigerschiöld, född den 25 februari 1860 på Fassmyra herrgård i Gryts socken, Södermanlands län, död i Stockholm den 11 september 1938, var en svensk ämbetsman och skald.
Han var svärfar till Sven Afzelius. Adelsätten Tigerschiöld är en ursprungligen tysk släkt Hornbeen, som inflyttade omkring 1617 och idkade bokbinderi. Häradshövdingen Wickman Hornbeen (1654–1722) adlades med namnet Tigerschiöld år 1686. Tigerschöld avlade studentexamen i Uppsala 1878 och blev filosofie kandidat år 1881. År 1883 tog han examen till rättegångsverken och kansliexamen 1884. År 1886 blev han vice häradshövding och fick samtidigt Svenska akademiens stora pris för sju smärre Dikter från skog och sjö. År 1887 inträdde han i Ecklesiastikdepartementet, där han 1897 blev kanslisekreterare och 1907 kansliråd och byråchef. Han var sekreterare i kommittéerna angående Civilstatens pensionsinrättning och ordnandet av pensionsväsendet för statens civila tjänstemän med mera.
Han tog initiativ till Nyköpings kanal och var verksam i den moderna lanthushållningen som ägare till Öster-Malma gård, varför han 1911 kallades till ledamot av Lantbruksakademin. Som ung utgav Tigerschiöld tre diktsamlingar, som innehåller reflekterade stämnings- och situationsbilder, närmast anslutande sig till Carl Snoilsky. Hans dikter har tonsatts av bland andra Hugo Alfvén, Andreas Hallén och Ture Rangström. År 1911 blev Tigerschiöld ledamot av Lantbruksakademien. Han var bror till Ernst Tigerschiöld, far till Magnus Tigerschiöld och farfar till Dag Tigerschiöld.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer