Under 1800-talet genomgick måleriet i västvärlden stora förändringar. Romantikens dramatiska landskap och historiemåleri följdes av realismens intresse för vardagsliv och samtid. Under seklets andra hälft bröt impressionister och postimpressionister med akademiska ideal och utforskade i stället färg, ljus och nya sätt att återge den synliga världen.
En viktig del av utvecklingen var friluftsmåleriet. Landskapsmålare hade länge gjort studier utomhus, men under 1800-talet blev det allt vanligare att hela målningar utfördes direkt inför motivet. Färger i tub och lättare, bärbar utrustning gjorde arbetet utomhus enklare. Konstnärer kunde nu snabbare fånga skiftningar i väder, atmosfär och dagsljus. För impressionisterna blev detta arbetssätt centralt.
Kring sekelskiftet 1900 fortsatte konstnärer att experimentera med färg och form. Naturalism, symbolism och postimpressionism existerade sida vid sida och pekade mot modernismen. Måleriet hade därmed rört sig från akademiska traditioner mot ett friare och mer individuellt bildspråk.