SOPHIA ISBERG piphuvud (ej signerat)

Hon var dotter till skomakaren och svarvaren Johannes Isberg och Magdalena Andersdotter. Hon flyttade med sina föräldrar och sin bror till Motala 1840 och var fast bosatt i den lilla stugan i Gamla stan tillsammans med sin bror, svarvaren Jakob Fredrik Isberg, resten av livet. Hon fick sin undervisning i träsnide och svarvning av sin far.

Hon blev redan under sin livstid berömd och prisbelönt för sina träsniderier, som mest var i masurbjörk, bara någon enstaka gång i elfenben; hon undervisades av fadern, som var finsnickare och lärde henne både svarvning och träsnideri, och hämtade möjligen sin inspiration från tidningar.

Hon slog igenom som allmänt känd konstnär vid Svenska Slöjdföreningens första utställning i Stockholm 1847 där hon medverkade med flera träsniderier. Carl Palmstedt och Carl Gustaf Qvarnström som såg hennes arbeten satte igång en insamling för att möjliggöra så att hon kunde studera vid Konstakademien, drottning Josefina en pension på 200 riksdaler, men hon tackade nej till allt. En samtida krönikör sade om henne: "Hon föredrog att stanna i den torftiga hydda hon föddes, och kvarstannade i skötet av det armod som omgivit hennes vagga.

Hennes verk fanns med på utställningar i både London 1862, Paris 1865 och Wien 1875, och fick överallt stort beröm. Trots detta blev hon sin hemstad trogen hela livet. Förutom i Stockholm ställde hon ut vid världsutställningarna i London 1862, Paris 1867 och i Wien 1875 samt med Slöjdföreningen i Göteborg och i Stockholm såldes hennes arbeten av Christian Hammer.
Isberg är representerad vid Nationalmuseum, Nordiska museet, Östergötlands museum, Charlottenborgs slott och med en permanent utställning på Motala museum.