Erik Dahlbergh:

Suecia antiqua et hodierna. 1-3.

[Stockholm c. 1667-1716.] Tvär folio. 35 x 45 cm. Komplett med 353 graverade planscher inklusive deltitelbladen. Som vanligt utan extraplanschen över Svenska kyrkan i London, vilken graverades tidigast 1728. Med tryckt register (ed. 1726?), 14 sid. infällda i några tvärfolioblad som bundits i början.

Tre delar sammanbundna i ett nära samtida skinnband med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och fin men senare brun titeletikett i marokäng samt röda snitt. Ryggen med småskador upp- och nedtill samt lite sprickor i ytterfalsarna. Bandet renoverat i början av 1900-talet och försett med nya för- och eftersättspapper samt förstärkt med väv i innerfalsarna. Ett stort antal av planscherna är liksom registret uppfodrade på stort papper för att överensstämma i storlek med övriga planscher. Samtliga planscher med gammal bläcknumrering i övre hörnet. Enstaka småfläckar och smårevor. Det papper som första titelbladet är uppfodrat på har en senare papperslagning i nedre hörnet. De två kungaporträtten i början är uppmonterade på senare papper. En plansch, Jönköping, med papperslagning. Pärmarna med Carl Ehrenpreus förgyllda vapenstämpel. Gammal utländsk rödstämpel på första titelbladet.

Carl Didrik Ehrenpreus (1692-1760) blev kopist i utrikesexpeditionen 1712 och beordrades därefter till kungen i Turkiet, där han kom att delta i kalabaliken i Bender. Han blev senare hovrättsråd, riksråd och 1751 Uppsala universitets kansler samt var en framträdande hattpolitiker. Ehrenpreus var mycket historieintresserad och en flitig samlare av såväl mynt som böcker. Hans boksamling såldes efter tryckt katalog i Stockholm 1761.

Erik Dahlbergh (1625­1703) lärde under sin tid i Tyskland känna Matthaeus Merian d.y. och inspirerades av dennes storverk "Theatrum Europaeum" att utge något liknande för svenska förhållanden. Han erhöll privilegium på verket 1661, och det graverades sedan under lång tid av ett stort antal huvudsakligen utländska gravörer, som regel efter Dahlberghs teckningar men i några fall efter förlagor av David Klöcker Ehrenstrahl och Elias Brenner. Gravörerna var Nicolas och Adam Perelle, Jean Marot, Jean Le Pautre, F. Campion, Dionysius Padt Brugge, Willem Swidde, Erik Reitz, Martin Mytens, Johannes Van den Aveelen och Samuel von Blesendorf. Plåtarna finns ännu bevarade i Nationalmuseum, och (allt blekare) avdrag har tagits ända in i vår tid.

Den centrala motivkretsen för verkets planscher är Sveriges främsta slott, anläggningar, lämningar och andra byggnader, samt dessutom översiktsplanscher över städer, landskapsvapen och en del porträtt. Första delens planscher återger motiv från Stockholm och Uppland, inkl. Kungl. slottet på sju planscher. Andra delen ägnas åt Södermanland, Västmanland, Dalarna, Närke, Värmland, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Västerbotten, Åland och Lappland. Tredje delen ägnas åt Östergötland, Västergötland, Gotland, Dalsland, Småland, Öland, Skåne och Halland. Tryckt text planerades, men färdigställdes aldrig. Registret, som förtecknar planschordningen, sammanställdes av Harald Schening och trycktes första gången 1726.

Sten G. Lindberg, Swedish Books, 37. Collijn, 1600-talet, sp. 197. Warmholtz 207. Suecia antiqua ägnades nyligen en ambitiös monografi av Börje Magnusson och Jonas Nordin, ”Drömmen om storkmakten. Erik Dahlberghs Sverige” (2015). Den är sprungen ur Kungl. bibliotekets digitalisering av verket, vilket givit mycket ny kunskap. Dahlberghs teckningar finns i Kungl. biblioteket och utgavs i fyra volymer 1963-70.

.