"Först några år efter sekelskiftet möter vi i svensk konst uppenbara spår av intryck av van Goghs måleri. [...] Av Törnemans arbeten från sommaren 1905 att döma hade han studerat van Goghs teknik ingående. Under sommaren vistades Törneman i byn St Jean de Doight i Bretagne. Där utförde han målningen 'Bonden från Bretagne', ett verk som för tankarna till både Gauguin och van Gogh. På van Goghs vis har Törneman anbringat färgen i markerade rytmiska parallella slingor. Liksom van Gogh har han dessutom använt starka lokalfärger". Axel Törneman konstaterade själv i ett brev från 1905: "En hel värld öppnar sig för en då man börjar förstå färgen".

Törneman tillhörde också en betydelsefull övergångsgeneration och kom till viss del att inta en isolerad ställning mellan de gamla och de unga, mellan konstnärsförbundarna och de egentliga expressionisterna, Matisse-lärjungarna av 1909 års årgång. Beröringspunkter fanns med bägge dessa grupperingar men Törneman var sin egen man. Till detta kommer även att Törneman hade starka beröringspunkter med det internationella avant gardet vilket visas av en inbjudan av Emil Nolde att som ende svenske konstnär ställa ut med Neue Künstlervereinigung, föregångaren till Der Blaue Reiter.