Strax före jul år 1895 hade Gallen-Kallela flyttat in i sitt nya hem tillsammans med sin fru Mary, som de gav namnet Kalela. Den rymliga stockbyggnaden var då ännu till stora delar halvfärdig. Under tiden i Berlin hade konstnären blivit intresserad av grafik och kring julen året innan tog detta intresse fart i och med att den flera hundra kilo tunga etsningspressen som var beställd i Manchester hade anlänt till Ruovesi. Det första stora Kalevalaverket "Sampos försvarare" var redan på väg till en utställning i Helsingfors. Hemmet fylldes av en liten babys skrik. Efter förlusten av dottern Impi Marjatta hade Mary och Akseli fått ett barn till. Den svindlande vackra vintern fick konstnärens blod att svalla trots den stränga kölden. Det var en sällsam november månad, den första snön hade fallit redan innan isarna hade lagt sig på sjön Isoselkä.
Tallarna täcktes av snö som hade frusit fast på grenarna. Snart följde vindstilla köldnätter och sjön Isoselkä täcktes av spegelblank is.
Gallen-Kallela reste liksom våra svenska målare till Paris på 1880-talet och anslöt sig till Bastien Lepages realistiska måleri. Men det var hans resa till Östkarelen 1890 som väckte hans intresse för den finska nationalromantiken. Hans stil blev dekorativt förenklad, starkt känslofull och inspirerad av den franska symbolismen och syntetismen.
Till katalogen