Det sjuder av liv i matsalen på det anrika turisthotellet i Rättvik. Golvtiljorna knakar när dansande par sveper över rummet till glada toner, färggranna band dinglar från taket och den sprudlande stämningen går inte att ta miste på. Bror Hjorths monumentala skildring av påskaftonsbalen i Rättvik 1946 låg honom själv varmt om hjärtat och han behöll målningen i sin ägo livet ut.

Bror Hjorths betydelse för den gryende modernismen i Sverige tog verklig fart under hans tid i Paris på 1920-talet. Det var där, på avstånd från Sverige, som han inte bara utvecklade sitt konstnärskap utan också fann en djupare förankring i sig själv. ”Mitt egentliga liv, det med konsten, började vid ankomsten till Paris 1921”, skriver Bror Hjorth i ”Mitt liv med konsten”. I Paris blev han elev hos Antoine Bourdelle vid skulpturskolan på rue de la Grande Chaumière, samtidigt som han skaffade en egen ateljé i Clamart. Där arbetade han intensivt, prövade kubismens robusta formspråk och sökte fånga det som låg bortom det synliga – formens inre kärna. Mötet med Auguste Rodin gjorde starkt intryck genom dess kraftfulla uttryck, medan Vincent van Gogh, Paul Cézanne och Paul Gauguin öppnade hans blick för färgens möjligheter. Särskilt Gauguins målningar från Tahiti kom att bli avgörande, de satte igång en inre rörelse som förändrade hans sätt att se på sitt eget skapande men väckte framförallt en hemlängtan.

Det exotiska blev en spegel som riktade hans blick hemåt, mot barndomens landskap och den svenska naturen han bar inom sig. ”Genom Gauguin fann jag också helt anspråkslöst ett exotiskt land för mig själv utan att det minsta anstränga mig. […] Mitt land, mitt hem, mina föräldrar, den klarblå himlen, de mörka granarna och tallarna, sjöarna och backarna, de ljusa nätterna. Alltsammans slog ut i blom för mitt inre. […] Jag behövde inte söka mina motiv någon annanstans.”

Så kom det sig att Bror Hjorth riktade sin blick mot Sverige och platserna där han kände sig hemma. Under början av 1940-talet förbättrades familjen Hjorths ekonomi avsevärt efter lyckade försäljningar, vilket möjliggjorde uppförandet av en rymlig villa och ateljé i Kåbo i Uppsalas sydvästra utkant. Sommaren 1943 flyttade Bror, hustrun Tove och sonen Ole in i den lummiga villastaden. Motiven hämtades nu nästan uteslutande från hemmet, omgivningarna kring Uppsala och familjens semesterresor till Rättvik, Leksand, Varberg, Öland och Arild. Det vackra turisthotellet i Rättvik, som lät uppföras av Wilhelmina Skogh, stod färdigt 1894 och byggdes i anslutning till järnvägsspåret. Under påsken 1946 arrangerades en storslagen bal i hotellets matsal och upplevelsen förevigades av Bror Hjorth i auktionens makalösa färgprakt. Till vänster syns konstnärens hustru Tove Hjorth dansandes i blå kjol och vit blus. Sonen Ole, iklädd brun kostym och svart fluga, för sitt sällskap mellan de färggranna banden från taket. Turisthotellet revs under 1960-talet men på svartvita fotografier från matsalen syns den karaktäristiska dekoren på väggarna och hyllan med tallrikar och stop, som även känns igen i Bror Hjorths målning.