Designern Nick Ross – om material, metod och mod
I Nick Ross arbete sammanfaller idé och utförande i ett avskalat och precist formspråk. Genom att låta material och produktionsförutsättningar styra processen skapar han objekt där begränsningar blir en bärande kreativ princip – och där varje detalj är noggrant avvägd.
Den skotsk-svenska formgivaren och designern Nick Ross har sedan starten av sin Stockholmsbaserade studio 2014 etablerat ett konsekvent och personligt formspråk. Med utbildning vid Gray’s School of Art i Aberdeen och Konstfack i Stockholm rör han sig mellan historiska referenser, såsom arkeologiska artefakter, och samtida produktion. Resultatet är objekt som förenar avskalad estetik, materialmedvetenhet och en stark närvaro – design där koncept och fysisk form är oskiljaktiga.
Jag försöker hålla mitt arbete så rent som möjligt. På något sätt söker jag en essens i varje objekt, där så lite som möjligt har lagts till utan att det förlorar något av sin närvaro. Det är en svår balans, men jag tror att det ofta är där stark formgivning uppstår. Den renheten försöker jag bära genom allt, från materialval till hur ett föremål faktiskt produceras.
Min utgångspunkt ligger nästan alltid i antik arkeologi och historiska artefakter. Det är ofta där de första impulserna finns. Men när det gäller rena designreferenser har jag en svaghet för sent åttiotal och tidigt nittiotal. Philippe Starcks tidiga arbeten, Martin Szekely och Pierre Charpin. Mycket fransk design, men också japansk från samma tid, som Rei Kawakubo, Shiro Kuramata och Shigeru Uchida. På senare tid har jag också börjat köpa några mer obskyra föremål av Jonas Bohlin från ungefär samma period.
Min utgångspunkt ligger nästan alltid i antik arkeologi och historiska artefakter. Det är ofta där de första impulserna finns. Men när det gäller rena designreferenser har jag en svaghet för sent åttiotal och tidigt nittiotal.
Det varierar, men jag skissar inte särskilt mycket. Oftast formar jag grundidén i huvudet och går sedan ganska snabbt över till 3D, där jag kan arbeta direkt med proportioner och skala. För mig är skissandet mer ett sätt att anteckna än en faktisk del av formgivningsprocessen.
Kanske P-L 01 stolen för NIKO JUNE. Den kom till under pandemin 2020. När allt var så osäkert ville jag använda den tiden till att göra något så kompromisslöst som möjligt, men fortfarande något som gick att producera lokalt med ganska enkla medel. För mig blev den också en symbol för att fortsätta framåt med mod i en tid när mycket föll isär – att agera snarare än att dra sig undan. Den är väldigt mycket ett resultat både av sin kontext och av den tidpunkt då den gjordes.
It can be both, but I often think the most interesting objects emerge from the material itself or from the production process. Limitations are almost always the best form of inspiration.
Just nu arbetar jag med att färdigställa nya projekt för Salone del Mobile i Milano och för 3daysofdesign i Köpenhamn. I april visar jag också ett större skulpturalt sittobjekt tillsammans med V1 Gallery under Market Art Fair.
Mod.
Tidigare sålda på Bukowskis