"I cirkusmanegen" tillkom kort efter att Jolin återvänt från Paris till hemlandet. Det är vid denna tid som Jolin skapar sin alldeles egen tolkning av expressionismen, charmigt naiv och med en blond palett. I slutet av 1910-talet blir hans teckning mer betonad och formerna mer plastiska, men 1917 är Einar Jolins måleri fullt av inspiration från Frankrike och ung livsglädje. "

År 1916 ställde "Konstnärsförbundarna" ut tillsammans med sina unga elever och tillsammans kunde de presentera det "nya måleriet" för den svenska publiken på den nyinvigda konsthallen som utställning nummer två (först ut var förstås Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson). Med på utställningen ”Konstnärsförbundarna” fanns många idag berömda konstnärer, Leander Engström, Isaac Grünewald, Gösta Sandels, Birger Simonsson för att nämna några. Dragkampen om de bästa väggarna blev hård, Isaac Grünewald och Leander Engström tillskansade sig de bästa väggarna och Jolin fick snällt nöja sig med de som blev över. Einar Jolin fick dock med tretton målningar och väckte med sina verk stor uppmärksamhet.

Cirkus- och teaterscener var vanliga motiv bland dåtidens avantgardistiska konstnärer som gärna rörde sig i dessa kretsar. När Jolin målar sin cirkusbild är det en konstnär som har blommat ut i sitt eget konstnärskap med både svenska och utländska utställningar i ryggen. Självsäkert komponerar han målningen. Den knallorangea manegen har dramatiska diagonaler som möter en svängd klarröd sarg. Huvudfigurernas ärtgröna dräkter lyser klart mot den varmt, gula bakgrunden. Publiken är endast fragmentariskt avbildad förutom de två, starkt beskurna, herrarna i hatt i förgrunden.