Gösta Adrian-Nilsson (GAN) var en av få svenska konstnärer som studerade i Berlin före första världskrigets utbrott. I det kosmopolitiska Berlin mötte han för första gången italiensk futurism, fransk kubism och rysk expressionism. GAN fick möjlighet att studera den europeiska samtidskonsten på plats och han anammade snabbt kubismens formlära. Efter en vistelse i Köln i samband med Werkbund-utställningen kom han hem till Lund igen i augusti 1914. Konstnärligt förnyad inledde han nu det målmedvetna arbetet med att utveckla sitt eget konstnärskap. Mot slutet av decenniet övergick GAN:s kalejdoskopiska kubism i mer samlade former och sedan han i Paris hade kommit i kontakt med Fernand Léger förstärktes hans inriktning mot den syntetiska kubismen. Bland sina generationskamrater i Sverige saknade GAN likasinnade och anses därav som pionjär för den moderna svenska konsten.

Under 1930-talet, när auktionens monumentala verk är utfört, bodde Gösta Adrian-Nilsson periodvis i Stockholm, Köpenhamn och Lund och arbetade intensivt med måleri, teckning och skrivande. Konstnärligt rörde han sig mot ett mer poetiskt formspråk där han förenade kubismens och futurismens impulser med en allt friare färgbehandling.

Auktionens målning är ett fint exempel på hur GAN ständigt fortsatte att utveckla sitt konstnärskap. GAN använder sig av överlappande former och simultana perspektiv — ett tema som knyter an till både filmens språk och tidens fascination för modern teknik och rörelse. Den monumentala bilden erbjuder många perspektiv och som betraktare finner du nya element och detaljer som fascinerar ju längre du betraktar målningen.

"De berömmande recensionerna från utställningarna i Stockholm och Göteborg medförde, att GAN sent omsider nådde en uppskattning, som sträckte sig även utöver den trängre kretsen av beundrare. Han kunde sörja bättre för de sina, och han kunde tillhandla sig nya obegagnade dukar hos ramhandlaren och slapp att mödosamt rengöra och preparera sådana, som tidigare använts av andra. Efter Art concretutställningen 1930 flyttade han till Stockholm för att komma närmare händelsernas centrum. Uppe på Söders höjder vid Bastugatan skapade han sig ett eget hem, där han sedan dess har bott. Utsikten över hela Stockholm är magnifik, men han har aldrig målat den, om man undantar några rökhuvar utanför fönstret, som ett tag starkt fångade hans intresse." (Nils Lundgren, det aktuella verket avbildat s. 183 i svartvitt från konstnärens ateljé på Bastugatan 25.)

I dag framstår GANs konstnärskap tydligt som något som undandrar sig konventionella kategoriseringar och endast låter sig förstås på sina egna villkor. Museichefen Jan-Torsten Ahlstrand har med rätta kallat honom ”modernistpionjären från Lund”.

GAN:s framtidstro, trots återkommande motgångar, kommer till uttryck i slutstycket av hans företal: ”Ty kan en ny skönhet vinnas genom att en nedärvd fördom brytes, då skall denna fördom brytas, ty sådan är lagen, som den motsträviga mänskligheten i alla tider måst tvingas att lyssna till och – slutligen – med tacksamhet erkänna som gåva.”