YLVA CARLGREN,
Executed in 2010. Image 100 x 70 cm.
Ei tutkittu ilman kehyksiä. Ei tutkittu ilman kehyksiä.
"Ylva Carlgrens hyperrealistiska akvareller av YSL-läppstift och parfymflaskor signerade Chanel, Dior eller Balenciaga är ren madonnaavbildning för oss som vårdar läppstiftshylsor med putsduk och förvarar finparfym glaskabinett. I sitt måleri utforskar hon vår tids närmast fetischistiska förhållningssätt till lyxiga konsumtionsvaror, varumärken och exklusiva skönhetsprodukter – den flärd som är mest lättillgänglig även för massorna. Objekten är i detalj perfekt återgivna, ett konststycke i sig med tanke på akvarellens svårtämjda natur – målarprocessen är lång och krävande. Men så är också Ylva Carlgren drabbad av en stormande passion.
Kärleksaffären med lyxsmink började vintern 2009 i Moskva, där hon studerade på Institute of Contemporary Art. På besök hos en skönhetsredaktör med skokartonger fyllda av fantastiskt smink fick Ylva välja vad hon ville och kände sig som ett barn i en godisbutik. Hon gick därifrån med ett YSL Rouge Volupt´e no. 16. Läppstiftet blev senare hennes första motiv i Paris – Moscou, en serie skönhets-produkter målade i akvarell.
Tre år senare sitter Ylva Carlgren i ett snöigt Stockholm och målar på en tavla inspirerad av en annons för en Givenchy-parfym. Hon minns första gången hon själv köpte en dyr parfym. Det var under konstskoleåren och hon var luspank.
– Det var Chanels Coco Mademoiselle och jag lade vad som kändes som en helt enorm summa pengar för något som ingen annan ens kunde se. Men det var just det – jag gjorde det bara för mig själv, för min egen njutning.
Att älska dyra skönhetsprodukter är lite skamligt. Det är svårt att förklara för en oinvigd varför en parfym med Chanels logga väcker starkare begär än en med Britney Spears namn – även om man tycker Chanel luktar tant.
Varför målar du just parfym och läppstift?
– Jag känner ett sånt enormt habegär för de här produkterna. Med lystnaden kommer massa funder-ingar kring varför jag känner så. Känner jag det verkligen, eller är jag bara en så drillad individ i konsumtionssamhället att jag lärt mig att begära dem? För mig är inte ens doften särskilt avgörande, lusten är kopplad till vad jag upplever som lyxigt och exklusivt. Det finns många faktorer inblandade, framför allt förpackning och föreställningar om själva varumärket.
Skönhetsindustrin är mästare på att konstruera längtan och begär efter ett tillstånd som bara kan uppnås genom konsumtion. Efter egen förmåga ger vi sedan något så simpelt som ett läppstift en rad egenskaper och skapar oss föreställningar om en ny, glamourös identitet. Även den mest medvetna konsumenten blir till vax i flärdmakarnas välsmorda händer.
Ylva konstaterar att trots att vi är medvetna om de super-orkestrerade marknadsförings-strategierna, går förälskelsen och övertygelsen om produktens möjligheter inte att hejda. Samtidigt beskriver hon konsumtion som en evig, ganska melankolisk, cirkel av begär som aldrig kan uppfyllas.
– Jag är själv ganska svag för lyx som nästan går över gränsen till att bli vulgär. Det är helt klart för att jag har varit mycket i Ryssland.
Jag berättar för Ylva att folk sällan är neutrala inför min egen ansenliga samling skönhetslyx. Antingen blir de tokiga av åtrå, vill känna, dofta, smörja och impregnera sig i överdådet. Eller så undrar de om jag är riktigt klok. Krämer som kostar lika mycket som en charterbiljett och flaskor som fortfarande kommer vara halvfulla vid min död – så onödigt! Men Ylva förstår precis – det är dessa ytterligheter och starka känslor som lyxen väcker som triggar hennes arbete.
Har modehusen sett dina verk?
– Inte vad jag vet. Folk frågar ibland om jag skulle vilja samarbeta med till exempel Chanel, men det känns komplicerat. Det är lättare att behålla ett kritiskt öga om man är autonom.
Du ska precis resa till Asien, lyxkonsumtionens högborg. Är det för att researcha inför nästa konstprojekt?
– Jag är framför allt nyfiken på hela produktionen av piratkopior. Många av kopiorna produceras i samma fabriker som de äkta sakerna – där ställs ju frågan om vad det lyxiga egentligen innebär på sin spets. Det är som om lyx är en ande som måste blåsas in i varan av Lagerfeld själv."
Intervjun är skriven av Maria Ahlgren och publicerad i BON nr 64 maj 2013.