Alexandre Benois

Törnrosa/Benois

De två kostymskisser som visas här är skapad av en av Rysslands mest älskade konstnärer, Alexandre Benois, i väst mest känd som dekoratör och inspiratör till den legendariska Ryska Baletten i Paris, som åren 1909-1929 gjorde balett till högsta mode i väst. Men i Ryssland är hans namn förknippat med en kulturell gigant, målare, teaterdekoratör, kritiker och konst- och kulturhistoriker, illustratör, älskad för sina scener från den ryska historien, sina bilder från det gamla Petersburg, från slotten Peterhof, Pavlovsk, Oranienbaum eller Tsarskoe Selo och inte minst Versailles, för sina illustrationer till Pusjkins mästerverk … ja listan kan göras lång. Men det är inte minst med Stravinsky- baletten Petrusjka som hans namn ändå för alltid är förknippat.

Benois kom från en av Rysslands mest kända konstnärsklaner av målare, arkitekter och tonsättare. Han var följaktligen från barnsben predestinerad för ett liv i konsten. Hans håg stod tidigt till teatern i allmänhet och baletten i synnerhet. Han älskade att leka med dockteatrar, kalejdoskoper och liknande ting och han fann magi i enkla, folkliga gycklarnöjen – kasperteatrar, pantomimer och burlesker – som odlades på marknader och nöjesparker. Den Kejserliga Baletten i St. Petersburg förde honom också in i en magisk värld. Men vägen till teatern skulle komma att gå via den sammanslutning av konstnärer som kom att kallas Mir isskustva – Konstens värld som från 1898 blev en viktig motor i ryskt konstliv genom att bland annat i utställningar introducera västerländsk konst men också lyfta fram svunna epoker ur rysk konsthistoria. Gruppens dynamiska motor var konstkännaren- och entrepenören Sergej Diaghilev och den bildade, mångkulturelle Benois var hans mentor, för att inte säga hans universitet. Med tanke på gruppens tvärkonstnärlighet, att finna fält där bildkonsten kunde samverka med andra konstformer i en syntes, är det inte förvånande att det ledde fram mot teatern och baletten. När Diaghilev såg en möjlighet att från 1906 presentera rysk konst i Paris, kom baletten att inta en viktig plats, ja från 1909 den viktigaste. Diaghilevs Ballets Russes blev ett begrepp, en förnyare av danskonsten och en inspirationskälla som väckte enorm uppmärksamhet där den drog fram i världen.

Under de tjugo år Diaghilev ledde sin trupp i väst (den framträdde aldrig i Ryssland) lockade han till sig bildkonstnärer, tonsättare och koreografer som med en strid ström av nya verk skapade historia. Alexandre Benois var en av dem. Han spelade en viktig roll i Ryska Baletten inte bara som scenograf utan även som konstnärlig rådgivare. Han kom senare att arbeta som scenograf i Ryssland och i väst innan han 1927 emigrerade till Paris. Han verkade ända fram till sin bortgång 1960 vid 90 års ålder.

Som ung hade han sett urpremiären på Tjajkovskijs balett Törnrosa i St. Petersburg och man kan säga att den upplevelsen förändrade hans liv, den födde passionen för balett och drömmen om att en gång kunna ägna sig åt teater. Som specialist på konsten och kulturen under” svunna sekler” – han kallades passéist - drömde han förstås också om att få göra dekor och kostymer till Törnrosa, han gjorde genom åren många skisser, men drömmen förverkligades aldrig, en uppsättning för La Scala i Milano 1953 kom aldrig på scenen till hans stora sorg. De aktuella skisserna torde härröra från något av hans Törnrosa-projekt och är karaktäristiska för hans kombination av fantasi och historisk korrekthet.

Erik Näslund

Författare och kulturskribent, 1989-2016 chef för Dansmuseet i Stockholm. Arbetar på en biografi över Alexandre Benois.