Jakob Weidemann står som en innovatör av norsk visuell konst. Weidemann studerade under kriget vid Konsthögskolan i Stockholm där han fick Sven X:et Eriksson som lärare. I Sverige kom han också i kontakt med Lage Lindell och konkretisten Lennart Rodhe. Efter kriget återvände Weidemann till Norge och det var genom hans abstraktioner av ljus och natur som abstrakt måleri fick sin slutliga acceptans i Norge. 1968 bosatte sig Weidemann på Lillehammer. Till Festspelsutställningen i Bergen 1973 presenterade han ett stort urval av kraftiga färgsprakande målningar under temat "Hestehoven kommer". I mitten och slutet av 70-talet övergår måleriet till att bli mer "sfäriskt". Karin Hellandsjø i Norsk Kunstnerlexikon (1986) sammanfattar Weidemanns konstnärsskap som "W.s konst utstrålar värme och skönhet i försöket att förmedla något positivt och vackert.... W. som ser blomsterängen och den minsta blomma som en kosmisk uppståndelsescen och skildrar den som en bekännelse till livet."