Konstnärskollegorna Axel Sjöberg och Helmer Osslund var inte enbart årsbarn, födda på hösten 1866. De var båda två hänförda och lyriska över den natur de mötte under sina respektive målarresor. Där blev vyerna större och mäktigare. Såväl människor som djur lyser med sin frånvaro i konstnärernas tolkningar av gripande vyer, med ljussken, hav och brinnande solnedgångar.

"Axel Sjöberg slog igenom i en brytningstid, mitt emellan nationalromantiken och modernismen. Just detta poängterar curatorn Olle Granath, tidigare chef för Nationalmuseum, i katalogen till den nyöppnade utställningen på Sven-Harrys. Men till skillnad från sina alltmer konservativa kollegor (Bruno Liljefors, Anders Zorn, red. anm.) så demonstrerar utställningen att Axel Sjöberg öppnade åtminstone ena ögat för det nya.

En gråmulen vinterdag är det härligt att bada i Sjöbergs färgsprakande landskap, särskilt de oljemålningar där han vågar ta ut svängarna.
Som när Sjöberg skildrar sjöfågel i glödande aftonljus och notdragning mot en brinnande solnedgång. Eller fångar dramatiska molnformationer och monumentala vyer i fjällvärlden, med viss inspiration från Matisseeleven Leander Engström. På utställningen finns ett par sådana exempel, varav den bästa från Stora Sjöfallet hänger högt upp på väggen i första rummet – så att det skummande vattenfallet sköljer rakt ner över publiken!”
Ur recension i DN Kultur, 12/1 2017

Axel Sjöberg är representerad vid bland annat Nationalmuseum och Thielska Galleriet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum och Statens Museum for Kunst, Köpenhamn. Thielska Galleriets grundare Ernest Thiel (1859-1947) tillhörde de som tidigt uppskattade och köpte målningar av Axel Sjöberg.

Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm visade en retrospektiv utställning med Axel Sjöbergs verk, den 10 dec 2016-12 februari 2017.