588315

916. AUGUST STRINDBERG, Fantasilandskap.

A tergo signerad August (delvis otydligt pga smärre fuktskada) Strindberg och daterad Paris oktober 1894. Papp-pannå 32 x 23,5 cm.

Följerätt
Nej
Proveniens

Författaren Sophus Claussen (1865-1931), Danmark (i gåva direkt från konstnären i Paris 1894).
Därefter i arv till nuvarande ägare.

Utropspris
4 000 000 - 5 000 000 SEK/428 265 - 535 331 EUR
Slutpris (inkl. köparprovision)
7 595 000 SEK

Det är för sent att lämna inropsuppdrag.

Du måste vara inloggad för att kunna lägga bud/inropsuppdrag

Övrigt

Den 15 november 1894, endast några veckor efter det att auktionens målning färdigställts, publicerade Strindberg texten "Des arts nouveaux! Ou le hasard dans la production artistique" ("Om slumpen i det konstnärliga skapandet"). I texten anlägger Strindberg följande perspektiv på den konstnärliga processen samt tolkningen av densamma:

"Först märker man intet annat än ett kaos av färger; sedan börjar det se ut som någonting, detta liknar – nej; detta är inte likt någonting. I ett slag fixerar sig en punkt som kärnan i en cell, den växer, färgerna grupperar sig runt om, hopar sig; det bildas strålar som skjuter ut grenar, kvistar som iskristallerna på fönsterrutorna…och bilden visar sig för betraktaren, som biträtt vid tavlans skapelseakt". (Översättning av Torsten Måtte Schmidt och Göran Söderström efter originalmanuskript i Kgl. Biblioteket, Stockholm. Citerat i "August Strindberg – Carl Kylberg – Max Book", utställningskatalog Liljevalchs Konsthall, Stockholm, 1992, sid 40.)

1894 var just det år då Strindberg mest medvetet sökte förnya samt utveckla sitt måleri. I maj det året utförde Strindberg i Dornach vid Donau flera märkliga målningar, bl.a. "Underlandet" (Nationalmuseum) samt "Alplandskap" (privat ägo) vilka är två av de högst betalda svenska konstverken någonsin.

Den 15 augusti hade Strindberg flyttat till Paris där han inledningsvis ägnade sig åt att försöka få sina essäer utgivna i fransk översättning. Ungefär två veckor senare träffade Strindberg den äventyrlige danske konstnären och konsthandlaren Willy Gretor. Den nya bekantskapen var känd som en obestridligt framstående konstkännare men var samtidigt något av en s.k. ”sol-och-vår-natur” vars verksamhet omgärdades av allehanda rykten. Gretor uppmanade Strindberg att utföra ett antal konstverk ämnade för en av honom förespeglad utställning hos Durand-Ruel i Paris. Synnerligen generöst ställde Gretor även såväl material som en möblerad våning till Strindbergs förfogande i Passy, strax utanför Paris.

Världens antagligen främste kännare av Strindberg som konstnär, docent Göran Söderström beskriver den dramatiska händelseutvecklingen i Passy enligt följande:

"Strindberg blev emellertid snart misstänksam mot Gretor och den halvvärld som omgav denne. Rykten gick också i Paris att Gretor skulle ha förfalskat en del av de betydande äldre verk han sålt till museer. Strindberg beslöt därför i stället att under några få hektiska dagar i början av september måla minst sju mindre målningar, kanske främst för svenska marknaden, 'lagom stora som dörrstycken', ca 40 x 30 cm. Han sände senare målningarna till konstvänner i Göteborg där de utställdes och såldes. Till denna grupp av små målningar hör två av det svenska 1800-talsmåleriets finaste strandstudier, 'Marin' (nu i Nationalmuseum) och 'Strandparti', nära besläktade med Carl Fredrik Hills liknande bilder, och den intensiva 'Marin med klippa' (nu i Musée d’Orsay, Paris)". (”Stormlandskap, Paris 1894”, katalogtext av Göran Söderström, Klassiska höstauktionen, Bukowski Auktioner, Stockholm, 2014, sid 52.)

100 år senare ”återupptäcktes” en av de cirka sju målningarna från Paris-Passy i Göteborg där den befunnit sig sedan den ovan omnämnda utställningen på Kultursällskapet ”Gnistan” den 7 november 1894. "Ruin", som målningen är betitlad, såldes då på auktion och beskrevs ingående i auktionskatalogen av Söderström:

"Målningen är märklig, eftersom den så radikalt skiljer sig från de mycket avancerade målningar Strindberg i övrigt utförde dessa dagar i Passy. Motivet är i själva verket en parafras på Strindbergs allra första målning, utförd i Uppsala redan 1872 efter en xylografisk tidningsförlaga: 'Ruin efter slottet Tulborn i Skottland der Maria Stuart sutit fängslad'. I självbiografin 'Tjänstekvinnans son' skriver han om denna första målning: 'När han fick den blå färgen verka som en klar himmel blev han gripen av sentimentalitet, och när han sedan trollade fram gröna buskar och en gräsmatta blev han outsägligt lycklig, som om han ätit haschisch'. Strindberg skulle själv alltid uppskatta denna amatörmålning, numera försvunnen, det förstlingsverk som förlöste hans eget bildskapande och fick honom att första gången på allvar uppleva oljefärgens självständiga uttryckskraft. 'Ruin' 1894 är ett återkallande i minnet av den äldre målningen, inte så realistisk i utförandet men med samma lätt sötaktigt romantiska stämning. Sättet att måla murstenarna återkommer från 1872 års målning, fast ruinen är tillbakadragen till höger och till vänster framträder ett alplandskap med en framförliggande hed, ett ofta återkommande motiv hos Strindberg. Himlen är kraftigt arbetad i blått och vitt som på många andra målningar från Passy, men rosenbusken som växer upp framför ruinen förebådar Strindbergs mer sentimentala 1900-talsmålningar". (Göran Söderström, brev daterat 16 oktober 1994, citerat i auktionskatalog, Nordén Auktioner, Stockholm, december 1994, sid 46.)

Återupptäckten av "Ruin" väckte stor uppmärksamhet internationellt. Målningen ingår sedan 1994 års försäljning i en framstående internationell konstsamling och senast den förevisades offentligt var på Bukowskis utställning av Strindbergs måleri 2012.

Förutom produktionen i Paris-Passy har hittills endast ett fåtal målningar av Strindbergs hand varit kända från hösten 1894, där den häpnadsväckande "Hög sjö" (Sven-Harrys [Konstmuseum], Stockholm) ansetts vara den sista målning Strindberg utförde under 1890-talet. Vad få personer känt till är emellertid vad som utspelade sig strax efter att Strindberg lämnade Passy. Den 15 oktober flyttade Strindberg med hustru Frida in på skandinavhotellet Hôtel des Americains, 14 rue l’Abbé de l’Epée intill Luxembourgträdgården. Hotellet hade rekommenderats av den norske målaren Frits Thaulow och bland övriga gäster återfanns även den då 29-årige danske författaren Sophus Claussen.

Att Strindberg målade även under vistelsen på Hôtel des Americains framgår av Sophus Claussens bevarade brevkorrespondens (nu i samlingarna på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn). I ett brev till Viggo Stuckenberg (daterat 4/5 -99) skriver nämligen Claussen: ”Jeg havde tænkt at skrive om Strindberg, som jeg traf ham i Paris, da han vilde göre Guld, og da han forærede mig to egenhændig malede Mæsterverker…”. (Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn [NKS 4465, Kvart, I, 1].)

Den ovan citerade meningen vilken torde vara det enda skriftliga belägget för existensen av de två målningarna i fråga, kom att passera världen, mer eller mindre, obemärkt förbi innan Claussens ättlingar år 2014 lämnade in de två nyupptäckta ”mästerverken” till försäljning på Bukowskis. Claussens båda målningar är utförda på papp-pannå om vardera cirka 32 x 23 cm samt a tergo signerade och daterade ”August Strindberg Paris oktober 1894”. Utifrån bevarat material vet vi idag att Frida återvände till Österrike den 22 oktober samt att Strindberg samma dag, i nervöst tillstånd, tillsammans med makarna Thaulow reste till Dieppe för att vila upp sig. När Strindberg återvände till hotellet den 31 oktober hade Claussen rest hem till Danmark. De två målningarna kan därför med säkerhet dateras till en sammanhållen tidsperiod om högst sju dagar.

Den ena målningen, av Göran Söderström döpt till "Stormlandskap" (såld på Bukowskis Klassiska höstauktion 2014), uppvisar släktskap med "Hög sjö" medan det aktuella katalognumret synes vara en fritt hållen vidareutveckling av kompositionen i "Ruin". I Bukowskis katalog över Klassiska höstauktionen 2014 skriver Söderström om ”dessa tidigare okända målningar, utförda på hotellet”:

"Formatet är detsamma som de han målade i Passy, men uttrycket kraftfullare och mer expressivt. Liksom den sista målning han utförde på 1890-talet, sannolikt efter återkomsten till hotellet, den närstående stora 'Hög sjö' (nu på Sven-Harrys) har Strindberg nästan helt brutit med den vid denna tid förhärskande naturalistiska och symbolistiska konsten; nästa steg måste bli ett rent icke-föreställande måleri. Det är en tolkning av en inre storm hos konstnären själv. Strindberg står här på gränsen till en konstnärlig revolution men tar inte det avgörande steget. Med sin starkt realistiska bildfantasi kunde han inte släppa den sista illusionismen". (”Stormlandskap, Paris 1894”, sid 52.)

Strindbergs visionära landskapsmåleri var på intet sätt okontroversiellt under konstnärens egen livstid. Redan i samband med debututställningen på Birger Jarls Bazaar i Stockholm år 1892 jämförde en raljant kritiker hans kraftfullt expressiva "Packis i stranden" (såld på Bukowskis Klassiska vårauktion 2010) med en avbildning av ”en tallrik margarinsmörgåsar eller ett fat griljerade kalffötter med hjärnsås”. (Citerat i Torsten Måtte Schmidt, 'Strindbergs måleri inför kritiken. Från Birger Jarls Bazar 1892 till Kinskypalatset 1970', "Strindbergs måleri", 1972, sid 258.)

Smädelsen vilken publicerades i Från Birger Jarls stad den 2 augusti samma år fanns säkert i Strindbergs tankar när han i ett brev till skulptören Per Hasselberg, avsänt från Dalarö i september 1892, formulerade dessa tankar: ”Hvarför finns det icke så mycket förnuft i verlden att menneskorna låta artisterna arbeta efter sitt eget sinne och icke efter deras?”. (Lennart Waerns arkivmaterial kring skulptören Per Hasselberg. Brevavskrift 000643. Brev från August Strindberg till Per Hasselberg, Dalarö. September 1892. Citerat i Annika Gunnarsson, 'Per Hasselberg –Tradition och ideal', "Per Hasselberg", utställningskatalog, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 2010, sid 32.)

Strindbergs resonemang påminner här om de ord som tidigare hade formulerats av en annan visionär landskapsmålare, Caspar David Friedrich (1774-1840): ”[…] Följ ovillkorligen rösten i ditt inre, ty den representerar det gudomliga i oss […]”. (Caspar David Friedrich, "Caspar David Friedrich in Briefen und Bekenntnissen", utg. Sigrid Hinz, Berlin 1984. Citerat i "Caspar David Friedrich. Den besjälade naturen", 2009, sid 121.)

I föreliggande auktions "Fantasilandskap" har Strindberg än en gång företagit en resa i minnet, tillbaka till den allra första oljemålningen vilken utfördes i Uppsala år 1872. Jämfört med "Ruin" som utfördes i Passy 7-10 september 1894 har Strindberg i det aktuella katalognumret, målat 4-6 veckor senare, låtit såväl ruinen som det bakomliggande alplandskapet upplösas och abstraheras ytterligare på väg mot ett rent icke-föreställande måleri. Som ett högst påtagligt exempel på tillämpandet av de radikala konstnärliga teorier Strindberg framlade i den några veckor senare publicerade texten, "Om slumpen i det konstnärliga skapandet", tjänar kompositionen som ett förlösande underlag på vilket vi som betraktare får projicera våra egna känslor: ”bilden visar sig för betraktaren, som biträtt vid tavlans skapelseakt”.

Där "Stormlandskap" i sin mörka och dramatiska framtoning ger en känsla av att smått hotfullt nästan överrumpla betraktaren frammanar denna komposition istället en bild av ett ljust, skirt landskap, likt en vision eller dröm, där betraktaren bjuds att komma in. Exakt vad detta landskap innehåller kan vi skönja även om det mesta av innehållet får skapas av oss själva enligt Strindbergs berömda ord: ”Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer.” (August Strindberg, ur förordet till "Ett drömspel", 1902.)

När Claussen år 1894 reste hem till Danmark medförde han de två konstverk vilka idag går under namnen "Stormlandskap" samt "Fantasilandskap". Målningarna vilka sedan dess ärvts inom familjen har därigenom befunnits i samma privata ägo sedan Strindberg utförde de i Paris i oktober 1894. Att dessa två aldrig tidigare avbildade eller utställda målningar nu kommer allmänheten till del är att betrakta som en extraordinär återupptäckt. Målningarna är dessutom utförda på höjden av Strindbergs visionära konstnärskap vilket kommit att inta en särställning inom den västerländska konsthistorien.

Således finns all anledning att tillmäta såväl "Stormlandskap" som den aktuella auktionens "Fantasilandskap" ställning som verk av påtaglig konsthistorisk betydelse.

Kontakta ansvarig katalogiserare

Pedro Westerdahl

Stockholm

Pedro Westerdahl
Specialist klassisk konst 1800/1900-tal

+46 8-614 08 05
pedro.westerdahl@bukowskis.com

Köpinformation

Fullständiga köpvillkor

Transporter

Hur lägger jag bud

Skapa konto