Kan inte nå servern
253
903184

Erik Olson

(Sverige, 1901-1986)
Utropspris
150 000 - 175 000 SEK
13 300 - 15 500 EUR
13 900 - 16 200 USD
Klubbat pris
340 000 SEK
Omfattas av följerätt

Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:

I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto

Köpinformation
Bildrättigheter

Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.

För konditionsrapport kontakta specialist
Amanda Wahrgren
Stockholm
Amanda Wahrgren
Specialist modern konst, grafik
+46 (0)702 53 14 89
Erik Olson
(Sverige, 1901-1986)

"Corrida de Toros"

Signerad Erik Olson och daterad 1930. Duk 55 x 46 cm.

Proveniens

Madame Sophie Bille-Holst, Paris.

Utställningar

Enligt etikett a tergo utställd i Paris med kat nr 4.

Litteratur

Folke Holmér m fl, "Halmstadgruppen", Halmstad 1947, jämför Corrida I, avbildad i svartvitt i planschdelen, bild 56.
Viveka Bosson, "Erik Olson – En sökares vandring", del 1, Halmstad 2001, jämför Corrida II, avbildad i svartvitt, sid 128.

Övrig information

Motiv med och från tjurfäktningar lockade flera modernistiskt inriktade svenska konstnärer under 1910- och 20-talen. Gösta Adrian-Nilsson, Isaac Grünewald och Einar Jolin är några av dem. Snart anslöt sig även Erik Olson till den krets som fascinerades av de främmande, farliga och brutala skådespelen. Våren 1929, i samband med sin bröllopsresa i Spanien, utförde han målningen Corrida (I). Därefter gjorde han ytterligare minst åtta varianter på samma motiv före 1930 års utgång. De två första versionerna uppvisar i stort sett samma motiv, en kvinna i mantilj med en solfjäder och en ros, fast motivet är spegelvänt i de olika bilderna. Den aktuella målningen, Corrida de Toros VII, är vänd åt samma håll som den första, fast det finns två viktiga skillnader: i den senare versionen är inte kvinnan huvudsaken längre, hennes ansikte är helt utsuddat. Istället riktas intresset här helt och hållet mot tjuren och matadoren, som viftar med sitt röda skynke. Dessa förekommer inte alls i bilden i de två tidigare versionerna.

Startskottet för Corrida-serien var Erik Olsons första och troligtvis enda besök på en tjurfäktning. I ett brev till brodern Axel, daterat påskdagen 1929, skriver han: ”Jag har nöjt mig med att se blott en tjurfäktning i Madrid. Solveig vill icke gå med på detta blodiga nöje. Det var intressant men synnerligen nervretande.” (Viveka Bosson, Erik Olson - En sökares vandring, s 127). I maj samma år skriver han mer specifikt om en ”tjurfäktartavla” (Corrida II): ”Det är en tjurfäktning utan vare sig toreador eller tjur – blott ett fladdrande rött skynke, en svart senora i högtidsslöja och en vit ros.” (Ibid, s 128). Kanske var uteslutandet av själva tjurfäktningen i bilden konst-närens sätt att ta avstånd från hela företeelsen. Men någonstans på vägen mellan version II och VII måste i så fall hans inställning ha ändrats, eftersom även matadoren och tjuren fått ta plats i den aktuella målningen.

Erik Olson ingick i den krets av konstnärer som 1929 bildade den surrealistiskt färgade Halm-stadgruppen. Det var samma år som han började med serien Corrida. Endast något år tidigare präglades Olsons måleri ännu av konstruktivismens formspråk och de plangeometriska kom-positioner som förespråkades av bland andra vännen Otto G. Carlsund. Det är intressant att se hur Erik Olson vid tiden omkring 1929-30 tycks ha arbetat parallellt med de olika uttryckssätten och hur till synes obehindrat han rörde sig mellan dem. Till slut blev det ju ändå surrealismen som avgick med segern. I november-december 1930 tog Erik Olson uttalat avsked från det konstruktiva med Handsken är kastad, vilken brukar räknas som Halmstadgruppens allra första surrealistiska målning.

Konstnär

Erik Olson föddes 1901 och växte upp i en enkel sjömansfamilj i Halmstad. Redan i unga år visste han att han ville bli konstnär, 1915 bildar han gruppen Gnistan tillsammans med brodern Axel Olson och kusinen Waldemar Lorentzon. Hans debut sker vid en amatörutställning i Halmstad 1919 då han upptäcks av konstkännaren Egon Östlund som förmedlar kontakt med konstnären Gösta Adrian Nilsson (GAN). Mötet med GAN påverkar honom starkt, då denne stöttar Erik och vidgar hans horisonter mot den europeiska avantgardekonsten. 1924 kommer Erik Olson till Paris där han ingår i Fernand Légers första elevkull på Académie Moderne. Han bosätter sig i Paris mellan 1927 och 1935 och är en bidragande faktor till att föra in surrealismen i Norden. I den franska huvudstaden ställer han ut med den konkretistiska gruppen Cercle et Carré och han deltar i flera av de stora internationella konkretist- och surrealistutställningarna världen över, bl.a. med Mondrian i New York 1964 som enda representant från Skandinavien. 1935 går flytten till Danmark där han blir medlem av en dansk surrealistgrupp i Köpenhamn. 1940 blir hans konst svartlistad av nazisterna och sommaren 1944 flyr Erik Olson det tyskockuperade Danmark och för att bosätta sig i Halmstad, där han ställer ut med Halmstadgruppen, vars medlem han varit sedan 1929. Präglad av surrealismen byggde Erik Olson broar till det undermedvetna, till drömmarnas och visionernas land. Under 1930-talet ser flera av hans mest visionära verk dagens ljus och under 1960- och 70-talen återkommer stråk av surrealism i hans konst i extatiska och erotiska rymdfärder, nyuppfunna mytologiska gestalter och labyrintiska rymder med så kallade "omöjliga perspektiv". 60-talets apokalyptiska orosmoln och flodvågor förvandlas under 70-talet till skimrande ljusmålningar, vilka inspirerades av tidvattnet och rymden i Bretagne. 1971 fick han Prins Eugen-medaljen som delas ut för "framstående konstnärlig gärning". Erik Olson avled 1986.

Läs mer