"Afton" är ett koloristiskt mästerverk av "blåmålaren" Eugène Jansson vilken alltjämt framstår som ett säreget unikum i den internationella konsthistorien. Konstnärens skildringar av ett Stockholm på gränsen till en tilltagande modernitet i blåskimrande grynings- och skymningsmotiv har väckt stor uppmärksamhet världen över.

Målningen vilken utfördes år 1894 har av Nils G. Wollin (författare till den första biografin om konstnären från år 1920) identifierats som ett motiv över Årstaviken från Södermalm. Trots tilltagande modernitet utgjordes Stockholm vid den här tiden fortfarande av betydande grönområden av nästintill landsbygdsliknande karaktär. Tantolunden var vid denna tid nästan en vildmark alldeles inpå knutarna till bostaden på Bastugatan 40 (där Jansson flyttade in samma år och kom att bo kvar fram till sin död 1915) och det är just detta som uppenbarligen tilltalat konstnären i målningens romantiskt präglade landskapsutsnitt där lyrik och längtan vandrar sida vid sida med vekhet och vemod i den stilla Stockholmsnatten.

Förste intendenten på Waldemarsudde, Göran Söderlund har skrivit följande om Janssons måleri vid sekelskiftet 1900:

"Åren kring 1900 var en intressant brytningstid i Stockholms historia då stadens identitet blev allt mer mångfacetterad. [...] Stockholm var en stad i förvandling, märkbart påverkad av den framväxande industrialismen. [...] Det krävdes en djup insikt och kunskap i förhållande till motivet för att varje målning skulle kunna leva sitt eget liv och samtidigt avspegla konstnärens livssituation, hans plats i världen. Här står Eugène Jansson ensam och stark, han kände sitt Stockholm sedan barnsben, det var här han hörde hemma. Varje bild av staden berättar sin egen historia vare sig det handlar om de trånga gränderna, det stora panoramat eller ett utkantsmotiv. [...] Genom Janssons målaröga fick staden en poetisk laddning som var helt unik bland sekelskiftesmålarna, mycket beroende på att han valde skymningen, gryningen och natten för att skildra staden. För att åstadkomma sin personliga syntes och sin egen visionära bild av staden löste han upp formen och lät färgerna tala sitt eget språk".