I "Larssons. Ett album bestående av 32 målningar med text och teckningar. Allt av Carl Larsson själv", 1902, skriver Carl Larsson, under rubriken "En fe": "Kersti och en bit ängsbacke. Zorn frågade mig en gång, om jag visste något vackrare än en svensk blommande äng. Jag grubblar ännu på svaret".

Kommentaren skrevs med anledning av målningen "En fe. Kersti och en bit av en ängsbacke / Ängsbacke" (akvarell, 43 x 32 cm, 1899, privat ägo) vilken reproducerades helsida i färg i den aktuella publikationen.

Föreliggande akvarell, vilken utfördes i nära anslutning till den ovan omnämnda, är baserad på samma motiv.
För ovanlighetens skull har Carl Larsson lämnat Lilla Hyttnäs välkända interiörer för att istället fokusera uteslutande på den svenska sommarnaturens sköna grönska. Höjdformatet, det branta perspektivet samt den överlag djärvt beskurna kompositionen genom vilken konstnären går oerhört nära inpå motivet kan härledas till Carl Larssons fascination för den japanska träsnittskonsten. Redan i unga år förvärvade Carl Larsson sina första japanska träsnitt i Paris vilka kom att ligga till grund för den samling som än i dag pryder läsrummet på Lilla Hyttnäs övervåning. Han uttalade också vid ett tillfälle de numer berömda orden "- Såsom artist är Japan mitt fosterland".

Den avbildade naturen är dock tveklöst knuten till konstnärens faktiska fosterland där de vita hundkexen sveper fram i en diagonal organisk rörelse vilken leder upp mot den plats där lilla Kersti skymtar fram likt en fe. Avsaknaden av horisont eller himmel samt det säregna ljus som vilar över kompositionen bidrar till att skapa en smått sagolik stämning vilken för tankarna till en annan samtida skildrare av den besjälade svenska naturen, John Bauer, som även han delvis utgick från japansk konst i sina tolkningar av hembygdens småländska skogar.