Sven X:et Erixson
VÄVD TAPET, gobelängteknik, efter kartong av Sven X:et Erixson, översatt till väv av Barbro Nilsson, ca 143 x 407 cm.
Polykrom modernistisk komposition. Sven X:et Erixson utförde kartongen (förlagan) till tapeten åren 1960-61. Den vävda tapeten utfördes för Margarinbolagets huvudkontor, Stockholm, (Strandbergsgatan 20). Etikett medföljer med texten: Vävd efter kartong av Sven Erixson på Barbro Nilssons verkstad N. Smedjegatan 21, Stockholm, av Kerstin Fredrikson och Edith Johansson 1961-1962. (Unik).
Något smutsig, obetydligt slitage och blekt, smärre fläckar och skador.
Litteratur
Jämför Konstrevy 1961, Stockholm 1961, Prydnad för kontor, text sid 144-145 och 160, plansch sid 144; Möller, Viggo Sten: En bok om Barbro Nilsson, Stockholm/Barcelona 1977, text sid 100.
Övrig information
Sven X:et Erixson har gjort flera kartonger till vävda tapeter som översatts till textil av Barbro Nilsson. Mest berömd är "Melodier vid torget" för Göteborgs konserthus.
Formgivare
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer