Kan inte nå servern
510
950539

Isaac Grünewald

(Sverige, 1889-1946)
Utropspris
200 000 - 250 000 SEK
17 700 - 22 100 EUR
18 400 - 23 000 USD
Klubbat pris
175 000 SEK
Köpinformation
För konditionsrapport kontakta specialist
Lena Rydén
Stockholm
Lena Rydén
Chef konst, specialist modern och klassisk konst
+46 (0)707 78 35 71
Isaac Grünewald
(Sverige, 1889-1946)

Omfamningen

Signerad I Grünewald. Utförd 1923. Duk 201 x 150 cm.

Proveniens

Konstnärens familj.

Utställningar

Göteborgsutställningen 1923.

Litteratur

Oscar Levertin: ”Kung Salomo och Morolf med akvareller och teckningar av Isaac Grünewald.”
Bonniers, 1922. Tuschteckningen Omfamningen illustrerar dikten Salomo och drottningen av Saba på
s. 81. Diktsamlingen publicerades ursprungligen 1905.
Konstrevy, No 4, 1932. Teckningen Omfamningen från Levertin, 1922 är avbildad på omslaget.
J. P. Hodin, "Isaac Grünewald", Ljus, Stockholm, 1949, omnämnd s. 146.
”Isaac Grünewald” (katalog till utställning om Grünewald som monumentalmålare), Skissernas
Museum, 2007. Kapitlet Göteborgsutställningen 1923, s. 67.
Louise Brodin: "Göteborgsutställningen 1923 - Hågkomster och framtidsspår", Warne förlag, 2006, avbildad s. 164.

Övrig information

”Förenkling, storhet, uttrycksfullhet, klarhet”. Dessa fyra honnörsord inleder Isaac Grünewalds expressionistiska manifest Den nya renässansen inom konsten från 1918 och de står sedan dess som ledstjärnor över hans fortsatta konstnärskap Så ock på 1920-talet, en period då klassicism snarare än expressionism annars var i ropet som det modernaste i den moderna konsten. Hans stora paradmålning från Göteborgsutställningen 1923, Omfamningen, är en av hans mest klassicerande oljemålningar. Men den är som synes inte mindre expressionistisk för det.

Omfamningens tillkomst beskrivs bland annat i den tjeckoslovakiske konsthistorikern Josef Paul Hodins bok Isaac Grünewald, utgiven 1949 och byggd på personliga samtal med Grünewald från 1935 fram till konstnärens död 1946: "En episod från Göteborgsutställningen illustrerar Grünewalds arbetsförmåga. Grünewald kände, att hans vägg saknade en större målning, som kunde bygga upp hans övriga dukar. Han hade länge burit på en idé att göra en större dekorativ komposition efter Omfamningen, en av illustrationsteckningarna i Levertins Kung Salomo och Morolf. Han hade några dagar på sig, innan väggen skulle vara färdighängd och började lägga upp kompositionen i sitt lilla hotellrum. Målningen Omfamningen kom till under ett par arbetsamma dagar och nätter och hängdes upp på utställningen i vått skick." (s. 146.)

Göteborgsutställningen 1923 (som officiellt hette Jubileumsutställningen i Göteborg) är en av de största uppvisningar av konst, design och arkitektur som har arrangerats i Sverige. Den pågick i fem månader och hade över 4 miljoner besökare. Liseberg, Göteborgs Konstmuseum och Svenska Mässan är några av stadens landmärken som byggdes till den kolossala multiutställningen.

För Grünewald personligen var den också något av en comeback, eftersom han 1920 hade bosatt sig i Paris med hustrun Sigrid Hjertén och deras son och barnflicka, vilket för konstnärsparet hade inneburit ett mer sparsamt deltagande på svenska utställningar än på det hektiska 10-talet. Dessutom ledde Göteborgsutställningen i förlängningen till Grünewalds genombrott som monumentalkonstnär, även om utställningen i sig var av tillfällig karaktär och alla hans vägg- och takmålningar som visades där efteråt lades undan i magasin.

I skulpturhallen vid entrén till Göteborgs nya konstmuseum ackompanjerades Carl Milles skulpturer av Grünewalds tre färgstarka takplafonder, vardera sex meter i diameter. Hans sju yllefresker, vardera 18 kvadratmeter stora, täckte väggarna i en av paviljongerna.

Störst uppseende av alla konstutställningarna väckte en stor genomgång av den samtida modernismen under titeln Nordisk Konst, där Grünewald var väl representerad med Omfamningen jämte ett antal
andra oljemålningar. Slutligen förstärktes hans framträdande position på Göteborgsutställningen av den karakteristiskt sensuella och koloristiska illustration som prydde framsidan på programkatalogen.

Enligt konstnärens son Björn Grünewald, född 1940, var det utställningskommissarien Axel Romdahl som i slutskedet av förberedelserna inför öppnandet i maj 1923 bad Isaac Grünewald att göra ytterligare en målning för att fylla en tom väggyta under hängningen av Nordisk Konst. Grünewald valde
motivet Omfamningen som han 1922 hade tecknat som illustration till dikten Salomo och drottningen av Saba i Bonniers nyutgåva av Oscar Levertins (1862-1906) sista diktsamling Kung Salomo och Morolf. I den drygt två meter höga oljemålningen som mötte miljonpubliken i Göteborg 1923 låter Grünewald en smaragdgrön grundton kontrasteras mot röda nyanser och kärleksparet är nu placerat i ett närmast marint fantasilandskap.

I sin historik om Göteborgsutställningen (2006) berättar författaren Louise Brodin att Omfamningen målades direkt hängande på den vägg där den sedan fick torka under utställningen (s. 164).

Att Omfamningen kom att få en särskild betydelse för Grünewald framgår av att han våren 1926 inkorporerade motivet i sin allra största målning
– i vimlet av nakna kroppar på Tonernas
gåva, den 160 kvadratmeter stora plafonden i taket på Grünewaldsalen på Stockholms konserthus.

Av Bernhard Grünewald, april 2019

Konstnär

Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.

Läs mer